Senaste inläggen

Av Malin - 12 mars 2009 19:29

För ett år sen...

http://emlinn.bloggagratis.se/2008/03/12/565639-hur-svart-ska-det-va/


Inte hade jag en tanke då, på att det, Idag, Är på dagen ett halvår sedan jag sprang ihop med V på nybron här i stan... En kväll, inte alls som alla andra... Tänk va livet har att erbjuda?!


ANNONS
Av Malin - 12 mars 2009 19:25

Denna låt får mitt hjärta att krampaktigt stanna upp... Jag glömmer att andas för att den brör så mycket...


Det är känsla... Det är musik!! fantastiskt, så enkelt, avklätt och vackert!

ANNONS
Av Malin - 12 mars 2009 18:02

Idag har längtan varit lång...

Idag har jag saknat din värme...

Redan när du gick imorse visste jag att jag saknade dig...

Nu räknar ja stunderna som är kvar tills du är här hos mig...

Längtar...


Av Malin - 12 mars 2009 10:35

ibland drömmer jag om barn, att jag får/ har barn...  Det brukar inte gå särskilt bra!

I drömmarna är jag en dålig förälder - kanske för att jag är så förbannat rädd för att bli mamma...

... Och jag litar inte på att jag klarar av det där med föräldrarrollen, har nog rätt höga krav på mig om jag skulle gå in i en sån.. Skulle aldrig bli en såndär mamma som använder tv´n som barnvakt och som aldrig hittar på saker med sina barn.. ne, jag skulle göra roliga utflykter flera gånger i månaden, för jag vill allt ha aktiva, tillfredställda barn som utvecklas och som får fina minnen med sig!  (om det nu skulle bli barn nångång)


Hur som.. back till the dröm.. :P

Jag drömde att jag fått ett barn, denna gång var det en liten liten bebis och trög som jag är ( var i drömmen iaf) så lyfter jag barnet som om det vore stort och stabilt.. Så det stackars barnets huvud far bakåt och barnet bryter nacken...

Förstår ni varför jag inte vågar bli mamma i mitt liv? När jag i alla drömmar är en fullkommligt värdelös mamma...

Av Malin - 11 mars 2009 16:59

Jag blir knäpp, har inte tid att vara sjuk mer... Jag hostar och snorar och nyser och näsan är som en kran, känner mig rätt ofräsh...  har varit hemma från praktiken i två dagar nu och när jag ringde nu på eftermiddagen fick jag rådet att fortsätta stanna hemma, ( de tyckte att jag lät rätt risig)... Så nu är jag stress-sjuk istället! Har proppat i mig kiwi och echinagard och vitaminpiller... Hoppas hoppas hoppas och håller tummarna för att det ska hjälpa... Kan inte vara hemma, hinner inte få ihop alla mina 105 timmar om jag ska vara sjuk... Om jag går alla dagar nästa vecka och jourkvällen så saknas det förhoppningsvis bara ca 4 timmar, mot förutsättning att jag kan gå på fredag....

MÅSTE KUNNA GÅ PÅ FREDAG!!!!! *stress*

Av Malin - 11 mars 2009 08:05

Nu har jag och pojkvännen bestämt oss för att prova på lite GI- kost... Inge stenhårt dietprogram, men lagom... jag ville egentligen pröva den så kallade LCHF- dieten.. men han tyckte att den verkade lite väl besvärlig, det är nämligen en diet där intaget av näringsämnen ska bestå av 5% kolhydrater, 20% protein och 80% fett...  Men vi enades om GI, men jag kommer allt att testa att lägga in lite recept från LCHF- dieten med, den dieten ska tydligen vara väldigt bra om man har problem med sockersug, svårt att gå ner i vikt, risk för hjärt-kärlsjukdomar, PCO o.s.v Så jag tänkte att den verkade intressant att prova, mormor har kört den och hon tyckte att hon mådde bra och hon gillar maten. men jag tror att när man som jag och V ändå rör sig ganska mycket så tror jag att det är bra att inte skära ner kolhydrater helt, däremot får man väl välja de man äter med omsorg!


Dagens meny blir för mig nu;

Lunch:

Tonfisksallad med Qinoua, creme fraiche- sås, ägg och massa olika grönsaker...


Till middag ska vi äta;

Broccoligratäng med bacon till.


Ingredienser:
250 g broccoli
1 gul lök, hackad
2 st morötter, grovt rivna
1 dl ost, riven
200 g keso
2 tsk örtsalt (viktigt för smaken)
0,5 msk basilika
0,5 krm svartpeppar

Utförande:
Sätt ugnen på 250 grader.
Lägg broccolin i kokande lättsaltat vatten och sjud den under lock i 5 minuter. (15min om den är färsk)
Lägg broccolin i en ugnsfast form.
Blanda den hackade löken, de grovt rivna morötterna, den rivna osten och keson med kryddorna och häll blandningen över broccolin.
Gratinera i ca 20 min.


Receptet är hämtat från  www.girecept.com

Av Malin - 10 mars 2009 18:34

Nu har jag bestämt mig... jag vill förlösa barn!

Jag är totalt jättefashinerad av allt det som hör graviditeten och förlossningen till. Det är något som alltid intresserat mig och sen jag började plugga till sjuksköterska har det blivit klarare och klarare vart jag kommer att sluta...  Och efter gårdagen med barnmorskan på vårdcentralen blev jag ännu mer säker... Jag kommer också att bli barnmorska!


Jag kan inte tänka mig ett häftigare jobb... Att få känna på blivande mammors magar för att känna en liiiiten människa där inne, att få dela föräldrarnas förväntningar om barn och förlossning och graviditet.. Att få följa när par blir familjer och ett barn växer sig redo för världen...

Att sedan få vara med när man förlöser barnen verkar ju hur häftigt som helst, jag började nästan gråta igår när barnmorskan ingående och engagerat berättade om hur förlossningen förväntas gå till...

jag vill oxå!!!

Jag vill vara gravid, jag vill föda barn.. men jag tror inte jag vill ha barn egentligen, det där efteråt verkar rätt jobbigt!  får satsa på att bli surrogatmamma eller nåt kanske.. :P


Jag har en rätt romantiserad bild av det där med graviditet och förlossningar tror ja, jag ser allting framför mig på ett perfekt vis, den stöttande mannen, kvinnan i svåra smärtor och barnmorskan som hejjar på och barnet som kommer ut till världen, till föräldrar som får ta emot det i sina armar och ge det sin kärlek och möta människan där innuti...

Ja, det vill jag uppleva....

Det vill jag jobba med!!!  Jag menar, det är få förunnat att få vara med och dela människors största ögonblick i livet...  jag skulle vara nöjd... förhoppningsvis alla dagar då inget gick fel....

Av Malin - 10 mars 2009 11:32

Jag fick en flashback...

En bild och en känsla från min barndom infann sig... jag hade en bra barndom, hade turen att få växa upp i ett stort hus med "balsalar" i, i mina ögon var rummen enorma, visst var de stora, men balsalar skulle ja nog inte kalla det för idag... men när vi flyttade till mitt som jag ser det barndomshem skulle jag fylla 5 år och allt var större i mina ögon och det var sommar... det var en sådandär idyllisk svensk sommar så solen sken konstant...


Pappa renoverade dygnet runt och jag och min syster fann ro hos morfar och hans sambo på landet tills vi kunde flytta in i vårt nya fina hus... Ett hus som jag kom att älska, ett hus som jag grät så mycket att jag var tvungen att stanna bilen för att inte köra av vägen när jag lämnade det sista gången. Ett hus som det tog 2 år innan jag klarade av att passera det utan att börja gråta av saknad...

I det huset där jag kände varje gömma, varje prick i taket och varje fläck på väggarna... Mitt hem! Ett tryggt hem.. nästan alltid!


Jag minns mina sommrar där...

Minns hur jag vaknade av solen som sken in bakom och lite igenom rullgardinen, den fula gröna rullgardinen.. Hur jag smög mig ner på nedervåningen och tittade på tippen... det där sommarmorgonsprogrammet där man fick lära sig om sopsortering! Typisk svensk miljöhysteri i början på 90- talet då man trodde att hårspray var det farligaste för miljön...


Minns hur jag åt frukost på den solvarma altan, minns hur det varma träet kändes mot min solbruna mjuka barnhud... Och jag minns mamma i sin mintgröna morgonrock, med fruktansvärd morgonfrisyr läsandes tidningen på trappan...

Och jag minns känslan av att gunga....

Minns ni hur det kändes att gunga barfota, att sätta upp de små skitiga fötterna på det stora solvarma däcket och gunga?  eller när man satt ner och lät vinddraget som blev av farten när man gungade smeka över de solbrända fötterna? Och känslan av att hoppa från en gunga i fart och landa i gräset på bara fötter?


Och jag minns när jag cyklade omkull och skrapade knäna så illa att mamma varje morgon fick spola förbandet undet kranvattnet för att kunna lossa på kompressen som vätskat fast...

Och jag minns hur jag och min syster gjorde "varm choklad" utav kärrvatten och resterna av ett förmultnat träd... minns hur jag stack in mina händer i det ruttnande äppelträdet och plockade ut en näve svart jox...

Och jag minns lekstugan där vi lekte Madicken på taket och fikade och hoppade och låssades bryta benet, en kort stund låg vi kvar på marken med brutet ben innan vi klättrade upp och hoppade igen...  Och jag minns hur möblerna i lekstugan såg ut, hur de kändes och hur det luktade där inne, lite sand, lite fukt... Sen minns jag en sommar så den lilla stugan ockuperades av fruktade djur...... Getingar!

Ett stort vitt bo, som en glödlampa mitt i taket! och vi fick inte leka där förräns pappa kommit hem från jobbet och plockat bort det...



Och jag minns när vi byggde kojor i skogen, för att inte tala om den fina trädkojan som pappa sedan hjälpte till att fästa upp i en björk bakom ladugården.. Kojan som blev en fristad... Min fristad och en anledning för mina vänner att komma hem till mig och leka...


 Jag minns cykelturer runt i vilstaspåret, jag minns Systers soliga födelsedagar då vi fick äta jordgubbstårta i trädgården... jag minns pappas tokiga upptåg och ständiga idiotiska skador, som den gången då han snitta upp handen med en kniv och vägrade gå till doktorn, eller när han körde gräsklipparen upp för en dikeskant och voltade med den bakåt eller när han fastnade med tummen i en förlängbar stege och kastade sig bakåt med stegen över sig för att komma loss.. och jag minns hur rädd jag var för att han skulle göra dö... Men han reste sig alltid!!!


Och jag minns hur det kändes att sitta ihopkrupen intill mammas varma kropp sena sommarkvällar när föräldrarna hade besök, höra hennes röst vibrera genom hennes mage... och tryggheten av att få ligga så nära  och känslan av att vara så älskad...

Det är inte alltid man som storasyster får känna sig liten, men i mammas famn kände jag mig alltid liten och speciell...


Och jag minns allt med en värme i mitt hjärta och en önskan om att kunna få ge mina barn allt detta och lite till... Jag vill ge dem fantastiska minnen att se tillbaka på, att le åt, att stärkas av och att berätta om...  Jag vill ge dem balsalar att dansa i och gräsmattor att spela brännboll och fotboll på och jag vill plåstra om deras sköra små knän med kärlek och varsamhet och hålla dem och älska dem och få dem att tro att de är speciella...

Just på det sätt som mina föräldrar fick mig att tro, ett tag..

Tills jag blev tonåring...

men det är en annan historia!!!



Presentation

Omröstning

Känner du mig?
 Jajemen!!
 Nej!
 Jag vet vem du är, men vi har aldrig pratat.
 Vi är bekanta,,,

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Det är bra... nästan jämt...  med Blogkeen
Följ Det är bra... nästan jämt...  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se