Har en konstig känsla i kroppen ikväll....

Antagligen är det stress som framkallar känslan

Rädslan för förändring...

Men jag vill bara skrika in i en kudde så högt det går o sen bara gråta...

Men det har jag inte tid med, så  nu pluggar jag vidare!

Trodde dock att känslan skulle försvinna efter träningspasset, men icke!

Nu har jag fått papper på att jag kan rädda någons liv!

Hade Hjärt-lungräddning för sjukvårdspersonal idag! Det vill säga;

Hjärt lungräddning med defibrillator eller hjärtstartare som det nu så fint ska kallas för...

Så om du planerar att få hjärtstopp så är det helt okej att få det i närheten av mig... Då kan jag iaf göra ett ärligt försök att rädda ditt liv... :)

Det luktar bajs i mitt trapphus.. Det är som om nåt fått värsta magsjukan och dofterna spridit sig från denne lägenhet ut i mitt trapphus... Vidrish!!

Tror dock att det är en soppåse som en granne varit så vänlig och delat med sig av ute i trapphuset som stinker så jävligt, kanske ligger det ett par nerbajsade underkläder i den... Men skit luktar den iaf!!!

*störd på grannar*

Denna vecka är så helt galet stressig. Det är skola dagarna i ända och plugg på kvällarna och på det ska man hinna med flyttplanering, flyttpackning och träning... Skulle ha hunnit med lite kår-grejs oxå, men det hinner jag faktiskt inte.. Känner inte riktigit att det är rätt dag att sitta i möte 4 timmar, när jag faktiskt inte har 4 timmar över...

Måste väl hinna sova inatt oxå lixom??

Ne, nu var det slutgnällt! Nu ska jag läsa häftet om S-HLR och sen ska jag fortsätta inför seminariet om utsatta barn oxå... Och seminariet om hemvård och seminariet om psykiatri och flyttpacka... För imorgon ska jag träna!!!!

Over and out!

Igår när jag var och tränade fick jag en såndär nostalgikänsla i kroppen...

Brukar kunna få såna känslor när det är dax för nya kapitel i livet, och det är det ju nu i och med flytt, riktigt jobb o.s.v

Just nu är livet fantastiskt bra! Jag mår så bra som jag aldrig gjort förut någongång och jag känner mig stark och lycklig faktiskt... Jag känner att jag lever, men livet  och känslan av det är att det är såhär det ska kännas! Jämt! Och det är jag tacksam för!

Så tänkte jag på hur livet såg ut för ett år sedan.. Läser jag blogginlägget från förra året denna dag så kan jag ana att A fanns i mina tankar, säkerligen lika smärtsamt närvarande som jag minns det! Tänk så fel det kan gå.. Men för ett år sen hade han vandrat ut, det var bara minnen kvar... För ett år sen... Vem dejtade jag? Vad gjorde jag?

Jo, jag pluggade, som en jävla idiot, slet som ett djur med inlärningsuppgifter och praktik... I en övergångsperiod mot att känna mig levande igen..  Tror även att jag gjort en deal med mig själv att Aldrig igen ha en "lös relation" till någon igen..

 Går jag tillbaka två år så var jag nog inne i min mest vilsna period i livet, totalt identitetsförvirrad, Ytlig som jag vet inte vad, livrädd för att släppa fasaden, panik och ångest, överträning, ingen mat, sömnproblem utan dess like och cigaretter på fönsterbrädan för att hålla hungern och ångesten i schack...  Det var ingen glamorös period direkt... Det var allmänt kaos!Utåt såg man kanske en tjej med kontroll, ambitiös och vältränad, hälsosam med sin avokado, alltid iordningfixad till max och ständigt i skenet av dansgolvens lampor ( väl överförfriskad vareviga helg)... Efter krogbesöken hände det att fasaden föll av en stund... A fanns i mitt liv och jag var totalt utan försvar i relationen till honom, aldrig har jag stått så oskyddad mot en människa, Insåg inte då vilken makt han hade över mig... Fyra månader från denna tid föll fasaden för alltid...  Crash bang...

För tre år sedan hade jag just flyttat på riktigt till Örebro, efter några långresor ut i världen ( som var något av det bästa jag gjort i livet).... Jag hade just fått veta att jag skulle bli tvungen att fatta det värsta beslutet i mitt liv... Ett beslut som  skulle förändra mitt liv för evigt och vara fullkommligt oåterkalleligt. Hade nog vetat hela livet att den dan skulle komma, men att det skulle bli en sådan period av mardrömmar, sömnlöshet, tårar och ångest hade jag nog aldrig anat... Minns inte mycket från denna period om jag ska vara ärlig och i efterhand förstår jag inte hur jag klarade av det!

Men va fan, det gjorde jag och nu står jag här! Starkare än någonsin, med en period bakom mig som få människor har med sig... En period som gör mig säker på att jag kommer att klara och överleva typ alla livets utmaningar! Jag har blivit prövad av livet och jag har överlevt!

Och det tänker jag fan fortsätta med!  :)

På facebook finns det nån grej som kallas för "friend facts", där får folk svara på frågor om vad de tror och tycker om mig.

Är en hel del frågor som folk svarat på om mig och jag blir förvånad över hur pryd och duktig folk verkar tro/ tycka att jag är...

Det roliga är att några har svarat att jag nog aldrig skulle ha sex med någon jag träffat första gången på fyllan ( alltså klassiskt one night stand) - Varför skulle jag inte det??

Sen tror någon att jag är med i 10 000 meters klubben.. Det är ju lite roligt att nån tror det, hur det är ställt med det behåller ja dock för mig själv.

Någon tror oxå att jag haft sex med fler än en person på samma dygn, haft ihop det med någon av mina vänners föräldrar, samt strulat med någon på jobbet... Hehe, hur det är ställt här håller ja oxå för mig själv...

 Ingen tror att jag har en personlighetsstörning och ingen tycker att jag är ytlig och det är ju fint iaf... Det tror inte jag själv heller faktiskt!! :P

Rätt underhållande funktion det där faktiskt... :)

Ja vet inte om jag sagt det förut.. Men troligen!

Detta måste vara den absolut finaste kärlekslåten som någonsin skrivits!

Fantastiskta Bonnie!  

I know just how to whisper
And I know just how to cry
I know just where to find the answers
And I know just how to lie

I know just how to fake it
And I know just how to scheme
I know just when to face the truth
And then I know just when to dream

And know just where to touch you
And I know just what to prove
I know when to pull you closer
And I know when to let you loose

And I know the night is fading
And I know the time's gonna fly
And I'm never gonna tell you everything I gotta tell you
But I know I gotta give it a try

And I know the roads to riches
And I know the ways to fame
I know all the rules and then I know how break them
And I always know the name of the game

But I don't know how to leave you
And I'll never let you fall
And I don't know how you do it
Making love out of nothing at all

Out of nothing at all
Out of nothing at all

Out of nothing at all (making love)
Out of nothing at all (making love)
Out of nothing at all (making love)
Out of nothing at all

Every time I see you all the rays of the sun
Are streaming through the waves in your hair
And every star in the sky
Is taking aim at your eyes like a spotlight

The beating of my heart is a drum and it's lost
And it's looking for a rhythm like you
You can take the darkness from the pit of the night
And turn into a beacon burning endlessly bright

I gotta follow it
Cause everything I own, now
It's nothing till I give it to you

I can make you find your power
I can make you lose your fear
I can make your body do some very magical things
I'll make your inhibitions all disappear

I can make tonight forever
Or I can make it disappear by the dawn
And I can make you every promise that has ever been made
And I can make all your demons be gone

But I'm never gonna make it without you
Do you really wanna see me crawl
And I'm never gonna make it like you do
Making love out of nothing at all

(Making love) out of nothing at all
(Making love) out of nothing at all
(Making love)

Out of nothing at all (making love)
Out of nothing at all (making love)
Out of nothing at all (making love)

Ok, rätt kass kvalitet på inspelningen... Men men...

I Helgen var min fina här...  ( syns på vilka datum jag bloggar att jag inte är så singel längre, skriver inga inlägg på helgerna längre)...

Hur som så kom han i fredagskväll, jag hämtade honom på station efter att ha kört ett svettigt intensivpass ( o nej, jag gör inte alla armhävningar på tårna än! :P ) Vi åkte hem och han lagade tacos medan jag duschade mig lite fräsch, sen blev det en myskväll i soffan med på spåret och let´s dance.

Eftersom lördag var alla hjärtansdag så lyxade jag till morgonen med lite nybakta scones, ägg, marmelad och lite annat smått o gott...

Sen var det dax för det sorgliga, nämligen att lämna bort min söta älskade lilla katt, Cesar... Vi åkte ut på landet till det äldre paret och tro det eller ej, men det kändes bra! Eller bra o bra, alltså inte så jobbigt som jag trodde. Han kommer att få det bra, de bor i ett stort hus med en stor trädgård med massa träd som han kan få klättra i  och det kändes bra, för jag tror att han kommer att få det väldigt bra där!!!

Trodde jag skulle gråta krokodiltårar, men det gjorde jag inte... Visst är det tomt, visst är det tråkigt att inte ha honom här, men han kommer att få det bra!! Han måste få det bra, annars gråter jag på riktigt!!

Sen blev den en skön långpromenad i det soliga fina vädret, vi köpte hem lite gott rödvin och Ville bjöd mig på Indiskt... Mycket gott!!

Söndagen blev lugn och mysig.. segade alldeles för länge i sängen, men det blev en promenad och lite plättar på kvällen iaf...

Det är konstigt hur nöjd man kan vara med att inte göra någonting särskilt med någon man tycker om... Jag som brukar vara så rastlös... :/

Imorse åkte han och ikväll känns det tomt... Varken katt eller pojkvän inom synhåll på några dagar nu.... :(  

Får bli lite plugg nu helt enkelt... nåt att fördriva tiden med, har en hel del att plugga på denna vecka.. Seminarier hela långa veckan (mån- fre, 8-16, yeey), S- HLR, läkarbesök samt flyttpackning och minst 3 träningspass ska hinnas med!! 

Inte mycket tid över denna vecka inte! Bara o köra på!!