Ett år, idag..12 juni 2006 förändrades mitt liv...

Efter att hela våren varit fylld av tårar och mardrömmar och tankar på OM...

Så växte såsmåningom OM till ett: JAG MÅSTE; FÖR ATT VINNA LIVET TILLBAKA...

Tänker inte gå in på vad som hände.. men den soliga dagen i juni förändrades mitt liv..

 Efter tre veckor av fruktansvärd ensamhet och sorg... I min cell... Eller ska jag säga år, för de tre veckorna var bara det jag trodde var målsträckan....

 Och jag var redo... Och så peppad på att erövra världen, mig själv, alla som tittat en gång för mycket eller sagt för mycket...

  För första gången i mitt liv var jag mer än en skadeskjuten fågel...

 För första gången i mitt liv hade jag frihet och inget som stod i vägen för att leva...

 Det är den största gåva jag fått...

Men också den största sorgen...

Jag tvingades söka på nytt, sökte febrilt efter lyckan som jag så länge väntat på.

Fasaden åkte på inför världen, ingen får se vad som sker på insidan.

Ingen får se insidan bakom fasaden.

Ett leende och den "nya", "fina" fasaden är vad världen ska få möta nu...

Trodde som alltid annars inför de stora ingreppen att Nu, Den här gången...     

Nu blir jag som er, som dig, som alla andra... Men det blev inte så....

 Det blir aldrig så...

Och nu har det gått ett år och jag känner mig mer trasig än någonsin innan...

Men det får jag inte visa, för jag ska ju vara så förbannat tacksam för att det är så mycket bättre... Men det är inte bättre....

Det är bara falskt...Det är bara yta och fasad och inte är det bra heller...

Så... grattis på ettårs dagen, Malin.... Enjoy your life...

Livet blir aldrig som man tänkt sig.... men de säger att det kan bli bra ändå... och jag fortsätter vänta....  

 Stilla drömmar

Om en ny tid

En tid när jag

Blivit befriad

Från bomull

I luftrören

Ångest

Att kunna gråta

Vore frihet

"En "aha"-upplevelse är när hjärnan får vetskap

om det som hjärtat och kroppen redan visste."

- Varför kommer aldrig denna aha-upplevelsen till mig??

Kroppen skriker ju, hjärtat har i princip lagt ner, men ändå fattar jag inte...

Vill inte förstå

Vill inte att sanningen ska vara sant

Vägrar förstå!!

Åh, är så trött på det här nu!! Orkar inte...

Idag är en rätt bra dag.. Hade ett jobbigt bakslag igår, svårt att andas, tårar, tappade hoppet en stund.. Det återvände rätt snart trots allt...

Och idag är jag rätt så glad, är så glad att jag har så fantastiska vänner som lyssnar och försöker förstå... Som förstår, de är fan riktigt vettiga till o me... haha... De har erfarenhet av livet och tack vare utbildningen förstår det vad jag går igenom när jag läser allt jag läser nu... Kan sätta allt i så klara sammanhang kopplat till mitt liv och det är jobbigt... Väldigt jobbigt ibland till o me..  Men det är en intressant resa, det är en intressant resa att få uppleva världen på andra sidan jorden, det är en intressant resa att plugga, att byta stad, att ha relationer, att ha förhållanden, att utmanas av livet... Det är en intressant resa att leva!! Och mitt liv är faktiskt väldigt intressant och händelserikt, många händelser är påtvingade och andra styr jag själv över... De positiva har jag styrt själv, de negativa har jag hanterat själv- med lite hjälp av människor som älskar mig och som bryr sig och förstår kaoset... Vissa upplevelser hade jag gärna sluppit, men erfarenheterna de gett mig skulle jag faktiskt inte vilja vara utan...

För förändringarna, både de jag styrt upp på egen hand och de jag tvingats till har gjort att jag vuxit och idag är jag faktiskt väldigt stark, även om jag lätt faller och snubblar och skrapar mig så finns det nog inte en gång som jag inte kommer att resa mig... Så det så...

Och det känns bra när man anförtror sig åt folk och visar sin sårbarhet ( få som sett vad som gömms bakom den kalla fasaden) att man får höra: "Du är en stor människa i mina ögon, vet att du tagit dej igenom massor, men när du berättar saker såhär så växer du i mina ögon...." - Tack du som sa det... jag behöver höra det för att våga släppa in människor... :) För att våga dela med mig av allt jag upplevt och har med mig.... För det är faktiskt en jävla massa på så få år.... :)

Har bestämt mig för att dagens blogg inte ska vara mörk... Har varit några fruktansvärt tunga dagar nu.. vet inte varför, kan vara pms eller andra småsaker som fått bägaren att rinna över...
Men hur som helst så ska det här bli en vettigare blogg än föregående dagars... Och vad ska ja säga annat än: Shit va svårt det blev helt plötsligt...

Men nu har jag hämtat mig en kopp kaffe och på vägen mellan köket och mitt rum kom jag att tänka på vad en s.k livscoach sagt till mig en gång:
"Försök att se till dina otroliga framsteg, du har ju tagit dig igenom någonting som få klarar av, du är ju starkare och modigare en de flesta andra. Försök att berätta det för dig själv så ofta du kan. Var stolt över det du åstakommit. Det är träning att öva upp självkänslan."

Och då tänkte jag såhär.... Jag ska skriva tre saker här som jag är stolt över och så ska jag skriva tre egenskaper som jag tycker om med mig själv. Se ska jag skriva tre saker som jag tycker är jobbigt just nu (dessa får dock inte handla om min kropp!)

Alltså:

3 saker jag är stolt över:
* Att jag tagit mig igenom och upplevt så otroligt mycket så tidigt i livet. (Att jag aldrig gett upp, utan fortsatt att kämpa!)
* Att jag vågade åka till Island och Thailand på egen hand.
* Att jag vågade fatta beslutet att nu får det vara nog för snart exakt ett år sen. Och lät den där mardrömmsdagen infinna sig den 12/6-06 och att jag klarade de 3 efterföljande veckorna!

3 egenskaper jag tycker om hos mig själv:
* När jag väl älskar så älskar jag på riktigt och ärligt.
* Jag vågar satsa och utsätta mig själv för prövningar.
* Jag håller i 99% av fallen det jag lovar och säger.

3 saker jag tycker är jobbigt just nu:
* Att det är så mycket i skolan
* Att det känns som att det bara är jag som inte har någon att dela livet med. (känns ensamt nu!)
* Att jag tappade bort mig själv efter 12/6 -06 och nu måste pussla ihop nåt nytt Jag av det nya och försonas med det gamla... Och att vissa vänner inte verkar förstå vad allt detta innebär...


Så, det var en ganska positiv och konkret blogg... Och nu ska jag fortsätta med mitt tentaplugg igen!!

Det är rörigt nu.. Och jag hatar att vara så här jävla negativ, det är inte jag... Vill inte,ska inte vara så här negativ... Är inte sån, ska inte vara sån, vill inte vara sån... Men nu händer det för mycket för att allt ska vara kontrollerat innanför masken... Försvaret har veknat... sårbarheten skymtar där inne i mina ögon, vet det och undviker därför ögonkontakt...

Brukar kunna skriva om det mesta... Brukar inte vara skör nog att inte dela med mig av vad som händer innuti... Men nu är jag det... Vet att om jag skriver vad som rör sig bakom masken så kommer jag att framstå som typ skitdeprimerad... Men det är jag inte... Nej, har en perfekt mask som ligger på plats och jag kommer le när jag lämmnar detta rum idag... Kommer fördömma tårarna som strömmat inatt, som strömmar nu... Och det är bara att jag just nu känner mig ensam, känner mig som den ensammaste på jorden... av många olika anledningar... O så är det bara...

Får gång på gång höra om hur modig jag är... Hur stark jag är som klarat av allt, som gått igenom så mycket- som så många faktiskt faller offer för på vägen... Många gånger har jag själv undrat när jag ska falla... När det är min tur att på riktigt ge upp... Men jag vill inte, vill inte lägga mig för problemen och smärtan, vill inte lägga mig för det som anfaller... Jag är värd mer än så.. Måste vara värd mer än så.. Måste slåss för min rätt att finnas och må bra... Måste tro att jag förtjäna mer än bara tårar och missöden...

Lyckas ju.. Ibland lyckas jag faktiskt.. Ger mig fan på att våga satsa- har sällan nåt att förlora iaf så... Brukar kasta mig utför stup ibland och notera att mina vingar bär mig, och när jag slutar flaxa så har jag några trogna änglar som alltid stadigt håller i mig.. Så att jag slipper falla till marken och krossas...

Men där jag sitter fast, mitt i mitt fall... Där sliter vinden hårt.. Sliter i mig, sliter sönder det som finns innuti, utanpå...

Och när jag återvänder till klippans kant, då är det som vanligt.. Jag är söndersliten.. Och jag är så otroligt trött på det nu.. Vill vara hel, vill vara älskad, vill vara nån, vill vara oskadd, vill vara av värde, vill vara nån annan, vill må bra, vill, vill, vill att de där såren ska läka... Orkar inte blöda mer nu.. Vill inte!

Det måste få bli bra... nångång...






"right behind these hands it was born and raised.
right behind these hands it will fall and remain silent."

Ibland är det bara lite jobbigt... och ibland känner jag mig lite vilsen... och ibland känns det som att vänner sviker... och ibland känner jag mig elak och egoistisk.. och ibland är det bara en röra och panik av allt... och ibland är det bara så att man inte kan annat än skratta... och ibland vill jag inget hellre än gråta...

Men av nån anledning så är det oftast så att jag älskar allt det här.. för det får mig att inse att jag lever och ta vara på den möjligheten av att faktiskt njuta utav det liv jag fått... Så det så... och visst krävs det att jag offrar för att vinna och visst gör det ont ibland, men bara för att jag ska känna att det inte får vara för perfekt... för då skulle ju tjusningen me det försvinna med... Faktiskt!!

Nu är våren här.. jag njuter av det! Det är det bästa jag vet, älskar dofterna, ljuset, solen, värmen som på tinar upp min vinterfrusna själ... Och jag är ute igen och njuter av det.. tvingar mig inte ut i kylan bara för att man "borde få frisk luft o dagsljus" ... Jag bara går o går och njuter av fåglarna, av doften av lera och nysågade träd, eldade löv och nyss framtagna grillar.. och jag får inte nog.. vill inte gå in... Jag bara ler och överallt är det massa vårfräsha killar... och allt är bara så fint o rent och ljust igen och jag älskar det!! :)

Så när ja var ute och gick idag gick tankarna genom huvudet.. Barndomshemmet, porlande bäckar runt husknuten, kojbyggen i skogen, piccnik på lekstugetaket, knopparna i videbuskarna, slasket på grusvägen på väg hem från skolan, helt plötsligt har ladan fått ny färg mot det gröna och i solljuset... och det var fint.. Hoppas att jag får ge mina barn något som det.. vill inte ha ungar som inte kan älska skogen.. jag älskar skogen, finns inget underbarare än att vara ute i naturen, lyssna och känna dofterna den har att erbjuda... :)

Och jag längtar efter sommaren... Har så fina, roliga, galna, sexiga, underbara minnen från våren och sommaren och jag vill bara ha fler...
Minns kvällar med vänskap, grillning och nakenbad i Vilsta.. haha... Sola på bryggan o bara njuta på landet, med melon och god fräsh sallad (eller va säger du madde, det får vi göra om :) ) Fester på A: s land.. som alltid urartade... skolavslutningen me häxblandning o skogshångel på djurgården.. :) Och sommareftermiddagar på sjukhusberget.. Att dra iväg me Linnea o gympa o så doppet i vilsta efteråt.. eller Jazzfest på sundbyholms strand me H och O... :) att springa genom stan i solnedgången..

Minns Kärlek... Sensommarkvällar i Skjulsta, fiske o mys och att bara vila i varandras sällskap.. hand i hand.. solklänning och shorts.. bruna ben vilandes så nära där på bryggans kant.. Morgnar i en varm famn i persienljus... Pappors svampplockning.. (väldigt internt, men tar upp det för att det betyder nåt för mig).. men inte har det me min pappa att göra.. :P ... Sex på balkongen, mys under kyrkbron, kyssar i regnet... Galna upptåg och skratt utanför denna värld på konstiga ställen... Nätter av prat, fest och fyllehångel.. Korta romanser, intensiva sommarflörtar... Och JAKOB... fina söta Jakob, som fortfarande kan passera i mina tankar när solen kommer fram.. den där första kyssen.. :)


Minnen med familjen... grillning, pappa på gräsklipparen.. mamma påtandes i rabatter eller målandes på nåt hus... Mormor som kommer o rensar ogräs.. Kvällar på altan, invirad i filtar, skyddad under mammas arm.. regniga dagar på husvagnssemester... Dagarna på Öland på sommarstället vi hade där, långa dagar på sandbys vita stränder.. Uppträdanden me madde i trädgården... Farmors födelsedagar.. Midsommar på landet hos morfar o kerstin...

Åhh... Jag älskar sommaren och våren.. Finns så underbara minnen kring det.. Önskar att det kunde kännas just såhär bra året runt.. Önskar att dagarna alltid vore soliga och varma.. Njuter och ler och kan inte annat än erkänna att jag mår sååå bra.... :)