Inlägg publicerade under kategorin dikter/ texter

Av Malin - 6 april 2007 12:53

Ibland måste man bara inse att kampen gått förlorad..
Att det man stridit så hårt för inte var värt det...
Att det blod och svett man ödslat på det och de tårar som fått rinna bara var förgäves...

Och all den smärta som jag ödslat på det gav ingenting, annat än värdelös smärta..
Och jag ser plötsligt att jag måste tvinga mig själv att känna nåt nytt.. Tvinga mig till att inte känna att kampen var bortkastad.. Tvinga mig att inte känna sorg över förlusten och avundsjuka på segraren..

Och jag får inte tänka att tiden jag lagt på det var bortkastad tid..

Men jag får aldrig tillbaka det, får inte tillbaka de tårarna, det blir ännu ett ärr i hjärtat efter det blödande såret och svetten led jag väl inte av.. Men tiden, den tid det fick ta ifrån mig... Den kommer ingen att kunna ersätta... Kanske var det värt det, det kunde ju ha gått... Men som alla sagt så länge.. "Du slåss mot en stenvägg!" Hur kunde jag inte se det? Hur kunde inte stenväggen sagt det till mig?

Av Malin - 4 april 2007 22:55

Jag är inte den finaste flickan i världen. Absolut inte den roligaste, inte den underbaraste heller för den delen. Jag har inte vunnit någon skönhetstävling, men om jag verkligen älskar någon, så gör jag det av hela mitt hjärta.

- dagens sanning... dock inte mina egna ord!

Av Malin - 3 april 2007 09:46

Hej min favorit!

Sitter på mitt rum och lyssnar på Nirvana... - positivt budskap: " I don´t care x 10) Inte jag heller sjunger det i mitt huvud.. Vad finns det att bry sig om egentligen? Världen verkar ju klara av sin undergång utan min hjälp.. Jag önskar att det fanns en knapp att trycka på, en STOPP- knapp. Den skulle stanna hela samhället och världen och inget skulle hända förräns vi funnit lösningen på alla problem...
Tyvärr hittar jag inte den knappen!
Jag vet inte om du kommer att få det här brevet, om jag kommer att våga ge det till dig, men jag skriver ändå... Bränn det eller nåt om jag skulle stoppa det i dina händer och glöm det!

Jag är så himla tom. Jag vet inte om du förstår den känslan?! Det är ett stort hål inne i mig, som om någon/t raderat alla känslor, men sparat alla förvirrade tankar.. Jag vill ha svaren på alla frågor nu.. vill ha mina känslor tillbaka...
Det här är nog väldigt förvirrande för dig och tro mig, det känns främmande för mig också fast jag lever i det..

Du ska nog inte få det här brevet ändå, inte nu, inte imorgon, inte om en månad... Kanske när jag löst freds-frågorna...

Just nu försöker jag hitta svaren om mig själv.. varför just jag är den jag är och varför jag mår som jag mår... Jag minns inte hur det känns att vara lycklig, varje gång jag blir glad så saknas alltid någon del i pusslet för att jag ska bli glad och lycklig fullt ut.. Det är den biten jag letar efter.. Men jag kanske är född utan den!

Hittade nyss ett självmordsbrev, det var daterat från idag, 18/10... för tre år sen...

Minns du den dagen?



-------------------------------------
Mina ord: Älskade vän, jag kommer alltid minnas den dagen, men jag är glad att jag har dig kvar hos mig.. och dina ord som jag fick svart på vitt för snart 6 år sen, gör fortfarande så ont att läsa!!! Och jag blir ledsen när jag märker att vi tappat bort varandra på vägen... Men jag är glad för den tid vi hade tillsammans...

Av Malin - 24 mars 2007 01:00

Jag önskar att saker sett annorlunda ut just nu... Känner mig på något vis tvingad att känna saker jag egentligen inte känner... Vet inte hur ja ska förklara det.. Men ibland gör sanningen bara så ont... Ibland måste man ta det som står på tur och leta det goda i det med.. Jobba för att det ska bli bra, det kan bli bra, jag vet det... vet det!! Måste veta det! Måste veta, att ibland är det bästa att ljuga för sig själv...

Och oftast ser det ganska bra ut, så länge man håller masken på plats o så länge någon inte skrapar på fasaden... För om sanningen skulle komma fram...

Fan jag måste hålla käften, måste vara stark, måste orka igenom det här... Det måste gå och det får inte bli fler sprickor i fasaden... Det som finns där inne.. det behöver ingen se... det behöver ingen veta.. Och minst av allt du... Du som egentligen är mest berörd av alla av det här... Sanningen får inte nå dig, då rasar det.. Då rasar jag!

Av Malin - 20 mars 2007 11:40

Hör du mina tårar slå ner i golvet? Hör du mina snyftningar som kommer så långt nerifrån? Ser inte mig själv som skadad nu.. Innuti gråter jag.. men på ytan är det lungt!! Det är inte värt att fälla tårar över!

Ciggaretten i min hand sprider lugnet genom kroppen och jag tror för ett ögonblick att allt är bra.. att jag kommit över det.. men så kommer det som en chock.. Nää... det gick inte, förtjänade det inte... kontrollen över maten... ger det mig kontroll över det här? Nej.. Jag har ingen kontroll och jag kan inte styra... jag kan inte styra över det jag inte har någon makt över.. som jag inte har rätt att ha makt över...

Och jag är så trött på att känna såhär inför mig själv, vill bara tycka om mig själv.. vill bara må bra igen.. vad hände egentligen??

Men jag vill bara höra dina hjärtslag... bara en gång... bara en kort kort stund.. lugna mitt hjärta i takt me ditt... Sluta vara en för en stund... önskade att du vore lika ensam som jag.... Så du kanske skulle vilja hålla om mig när det känns såhär.. när världen skakar och jag ramlar av...

Presentation

Omröstning

Känner du mig?
 Jajemen!!
 Nej!
 Jag vet vem du är, men vi har aldrig pratat.
 Vi är bekanta,,,

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards