Jag ser dig komma med din barnvagn

Det slår mig att det faktiskt är du

Du... Du som var en del av oss, vi, mej...

Du som stått vid min sida, alltid känns det som...

Du som jag hade min första fylla med, du som såg mig kasta bort min första kyss på en kille jag inte tyckte om, du som till och med var närvarande när min oskuld rök, du som var med när jag tog mitt första bloss, jag som tog hand om dig första gången du spydde på fyllan, du som tog hand om mig när jag däcka i vardagsrumsfönstret, du som var med på alla nattliga äventyr över stan bakom föräldrarnas ryggar...

Vi var kära tillsammans, förde kriget mot skolan, vännerna, familjerna, orättvisorna, killarna, tjejerna, Maria, Sofia, Karolina och världen tillsammans...

Nu står du här

Med din vagn, med ditt barn, med ditt hus, din bil, din man och din hund

Och du är ingen "tragisk" tonårsmamma

Du är en vuxen kvinna som sköter sitt barn

Och det slår mig

Vi är inte barnen längre, vi är inte ens tonåringar!

Vi är vuxna

Eller? Du är?! Är jag?

Jo, tror det... Jag är vuxen nu!

När vi var 13 ansåg vi att vi var vuxen, det är 10 år sedan nu...

Inser att vi inte var mer än barn då, barn med mens och växnade bröst och ett behov av frihet och mindre lek

När vi var 15 trodde vi att vi var vuxna, tog inget ansvar för annat än vad vi ansåg var viktigt: Killar, att bli full, förlora oskulden och vara ute senast av alla vännerna, förde krig mot allt som ville oss väl, drömde drömmar om det omöjliga underbara... Hoppades och väntade på att livet skulle bli bättre!

Trodde jag var vuxen när jag var 17, kapabel att välja linje och skolgång själv, egen stil, eget ansvar, egna intressen och mer makt över mitt liv...

Första fyllan var avklarad, oskulden var inte längre närvarande och att vara ute sent var inget problem längre...

Vi försökte rädda världen då, se världen så som den var....

Trodde jag blev vuxen när jag blev myndig... Det var ju då jag skulle bli det.

När jag var 19 hade jag smakat på det jag trodde gjorde mig vuxen; en ring på mitt finger, några seriösa pojkvänner i bagaget, krogen, körkort, bil och samboliv, storhandling och söndagmiddag...

Idag tror jag faktiskt att jag är vuxen...

Vuxen av erfarenhet, vuxen tack vare vännernas vuxenhet...

Vuxen kvinna när jag hellre tar ett glas vin me tjejerna än att ha tjejkvällar i pyamas eller supa skallen i småbitar på förfesten...

Vuxen när sexpartyn avlöser varandra och vi villigt delar med oss av erfarenheterna..

Idag när vi sett mer av världen är bara Eskilstuna och "hemma" och noterat att det skiljer sig

Idag när vi på olika sätt prövat våra vingar och konstaterat att de håller

Idag när vi jobbat på flera ställen med flera saker och med flera människor

Idag när vi besökt andra städer, vänner, kulturer och världar

Idag när vi tagit oss igenom tonårsångest, ätstörningar, sönderskurna armar, knivbråk och svartsjukedraman snefyllor, oskulds-tider och försöken att bryta sig loss och bli fri...

Och nånstans på vägen insåg vi att vi är rätt obetydliga i världen, men trots det är våra liv viktiga och av värde...

Och jag kan nästan skratta åt hur tråkigt vuxna vi blivit när vi pratar mat,vardag, bensinpriser,politik bilar, hus, barnmat och bröstmjölkspumpar...

Idag när vi skämms för en snefylla istället för att skryta om den...

Idag när vi alla gått åt olika håll, valt vägar som passar oss och jag inser att dessa val vi gjort har gjort att vi vuxit upp...

Genom skratt, tårar, tragedier och glädjerus står vi nu här som mammor, universitetsstuderande, arbetande, egna företagare, gifta och alla rätt nöjda med sina val...

Och jag inser när jag ser dig komma med din barnvagn

Att hur mycket jag än önskar och vill så inser jag att vi är nog vuxna nu...

Vi kan inte fly i drömmarna mer

Det här är verkligheten

Det här är livet

Och lite tror jag faktiskt att jag gillar det!!!

Dagar när jag älskar känns det som att hjärtat ska spricka...

Du framkallar ett fenomen som jag alltid glömmer bort hur det känns

Olycklig kärlek

Den värsta av kärlek

Den starkaste av kärlek... tror man...

Tills kärleken knackar på, besvarad...

Då glömmer man den olyckliga, men den lyckliga stannar för evigt kvar i hjärtat... I den spricka den skapat!

Dagar när jag hatar känns det som att mitt hjärta saknas...

Jag hatar dig ibland

Jag hatar orättvisorna i världen

Jag hatar mig själv ibland

Jag hatar vardag, helgdag, födelsedag

Jag hatar ibland....

Dagar jag saknar känns mitt hjärta tomt...

Utan dig är det tomt

Jag är tom utan dig

Du gör det tomt

Jag saknar dig!

Dagar när jag är lycklig känns det som att mitt hjärta ska explodera..

När hoppet om dig återväcks känns det som att jag ska explodera.

När vännerna mår bra känns det likadant

När det händer något över det vanliga exploderar mitt hjärta

En explosion som kastar alla bitarna på rätt plats igen...

När jag exploderar är allt som det ska vara igen..

Och varje gång jag tror och känner det som att hjärtat brusit inser jag snart att det bara dragit en suck... För det pumpar, det ger mig kraft, det lär mig att resa mig, sakna, älska, hata, glädjas...

Och varje gång det suckar hämtar det ny kraft för att föra min kropp vidare i kampen...  Laddar för explosionen!!

Fantastiska dagar flydde

till främmande ställen

Fantastiska dagar fydde

till bättre ställen

Fantastiska dagar

Jag jagar dem

Med karta och kompass

Dagar när drömmar existerade

när framtid var möjlighet

när kärlek närvarade

dagar när jag var någons vän

Jagar dessa dagar

Med karta och kompass

dagarna fyllda av skratt

Skatt, ratt, Akta en katt!

Leenden

le, den, en len den....End!

Frihet

Fri, het...

Varelser

Ser, ler, var... Dagar!

Jagar med karta och kompass

I snåriga skogar

På svettiga gym

I främmande länder

I människor

I sex, sprit och musik

Men fantastiska dagar flydde

till främmande ställen

fantastiska dagar flydde

till bättre ställen

Kan inte sortera det...

Kan inte forma orden efter dem

Vet inte vart de flytt?

Vat inte vad de säger mig.... dig? nån?

Vart är de?

tankarna, orden??

Jag??

Hon såg på medans han gjorde sig i ordning för kvällen. Han var på bra humör, det gladde henne, oroade henne...

Han rakade sig, rufsade till håret lite med vax, parfym... Hon kännde doften där hon satt i soffan. Hans doft, hennes älskares doft, hennes älskades doft. Hon såg hur hans kropp rörde sig lätt när han drog på sig jeansen, han började få lite mage tänkte hon. Sambo-kilona?!

Snart var han klar. Hon kände klumpen i magen. Oron. Osäkerheten. Ovissheten. Skulden.

Han kom fram till henne där hon satt i soffan, böjde sig över henne, hon insöp doften av hans parfym och la armarna runt hans starka nacke. Han la sig sakta över henne och höll om henne, andades i hennes hår...

"Gå inte!" viskade hon

"va?" sa han och kysste hennes kind

"hehe... ne, det var inget! Gå nu så du inte kommer för sent!"

"hehe... ne... jag ska försöka att inte komma hem så sent.."

"Drick inte för mycket heller... " sa hon och skrattade, han skrattade med utan vetskap om allvaret i hennes ord, oron bakom dem.

Hon följde honom ut i hallen, snart skulle han vara borta, klumpen av tårar växte i hennes hals...

"Jag älskar dig!" sa hon trevande när han öppnade dörren för att gå.

"Och jag älskar dig... massor!" sa han och log.

Hon gick fram och gav honom en sista kram, en hård kram en kram som sa: Jag vill så gärna lita på dig, för jag älskar dig så det gör ont, men snälla gå inte...

" Ha så kul nu... så ses vi ikväll!" sa hon istället och försökte klämma fram ett leende... Sen gick han och tårarna föll på hennes kinder...

Åh, älskade älskade... Varför känns det såhär att släppa iväg dig?

Hon la sig på sängen, tårarna föll och hon grät i kudden... Skulden över att hon inte vågade lita på honom, klumpen i magen som sa att nånting kan gå så fruktansvärt fel, som ett minne på att det redan gått fel förut.

Hon samlade sig snart. Det fanns inget mer hon kunde göra åt saken, hon kunde inte spärra in honom, ville inte vara en sån flickvän som tror att hon äger ensamrätt på killen och att han bara ska vara vid hennes sida minut efter minut, som alltid frågar om detaljer i hans liv... Vill vara en flickvän som unnar honom frihet och som har förtroende för honom.

Men hon visste att hon hade rätt att känna det hon kände, han hade själv skapat de såren och den osäkerheten, allså borde han kunna leva med konsekvenserna tänkte hon argt... Fan, fan... varför var han tvungen att gå ut med sina killkompisar? Utan henne?

Sen la hon sig i soffan, glodde på tråkiga tv- program hela kvällen. På sätt och vis hade hon det skönt i sin ensamhet. Men oron i magen ville inte släppa.

När det var dax att sova bäddade hon åt sig i soffan, ville inte sova brevid honom om han var full. Vill inte... Vill inte... Vågar inte...

Sent på natten hör hon honom komma hem, hon tittar på klockan, lite över halv fyra är klockan, det snörper till i halsen på henne.. Varför är han så sen? Vad har hänt? Vad har han gjort? Hon väntade ju här, med all sin kärlek!

Hon hör honom fixa i köket, än har han inte märkt att sängen är tom, än har han inte hittat henne på soffan. Nu närmar han sig sovrummet, stannar i dörren kommer till vardagsrummet... Hon låssas sova!

Han lägger sig över henne och börjar gråta, hon blir iskall...

Han gråter och gråter...

Hon tröstar och tröstar... Hon vet i sitt hjärta att den här kvällen gick allt så fel, men det skulle hon inte på riktigt få veta förräns en vecka senare.

Två månader senare skulle hon inte längre vara sambo med kärleken. Då skulle hans misstag skugga kärleken och hon skulle leva i en dimma av tårar...

Men det vet hon inte säkert ikväll.. Ikväll berättar han en annan historia... Ikväll får han henne att lida med honom och förlåta hans svaga sida och få dåligt samvete för att hon inte litat på honom...

Jag planterade ett frö imorse.

Nu önskar jag att det får gro...

Växa sig starkt och segt igen.

Planterade om i rabatten i mitt hjärta

Mot nya mål ska det nu växa

Nya blommor måste blomma...

Man behöver variation och jag behövde mitt frö..

Ett frö för nytt liv..

Åhh.... Jä*la regn.... Att det ALDRIG kan vara bra väder i det här landet..

Pissa nu då, hund!! Orka vara ute i det här...

Undrar om det är lagom om jag tar svängen under tunneln och genar tillbaka över skogsängen sen?!

*Fötterna knastrar i gruset på vägen förbi IP, regnet silar långsamt ner över mitt ansikte*

Hmm, det är rätt skönt såhär, det lättar lite när jag går... Det gör inte lika ont då, det är skönt... Kanske ta svängen halvvägs till vilsta trots allt, kan ju vara lagom, då hinner nog hunden göra nr 1 o 2...

Regnet låter fint när det slår ner bland träden...  Vad fridfullt det känns när det regnar... faktiskt! Skönt med regn... Det känns mer okej att vara ledsen då, behöver inte ha dåligt samvete för det iaf... Faktiskt så känner jag mig nästan lite gladare när det regnar.. det blir lite mer jämvikt i allt då, det är okej att känna såhär idag...

Kanske ska ta vägen genom Vilsta förresten, kan ju ta den korta vägen, behöver ju inte gå via stallet eller badet...

Oj, en annan hund.. Hoppas min inte hoppar nu, det är så pinsamt...

"Nu går du fint, inte hoppa, inte leka... inte nu... Gå fint"

Bäst att hålla i ordentligt, hon är stark när hon drar till... Åh, snälla gå bara förbi utan att reagera... Faaaan... "Nej, gå fint säger ja... Sluta nu! Åhh, att du aldrig kan låta bli, du får inte leka med alla hundar, den där var för liten, du spöar ju bara skiten ur den..."

hehe, va söt hon är... som en valp... Herregud om hon inte fanns... Min älskade lilla vovve.... Undrar hur det blir den dan hon inte finns mer?! som med farmor? Som med?? Hmm... jaja... inga tankar åt det hållet nu...

Hmm...  riktigt mysigt med regn jue, önskar nästan att det kunde regna mer nu, så man verkligen får känna att man lever... Piska liv i en!!

Undrar vad man ska göra på midsommar?? Lär ju ringa runt o bjuda in mig själv som vanligt, ORKA, ne... Lär ju inte vara nån som hör av sig... Skiter i midsommar, skiter i allt... ska bada med Ebba på midsommardagen iaf... De vanliga är ju med barn o har familjer... bara jag som är ensam, bara jag i hela världen... Ingen som behöver mig... Ne, skärpning nu!! Inga sådna tankar....

Oj, så det ser ut i Vilsta då... Var ju marknad här igår ja... Undrar om det var mycket folk? Kristin jobbade, hon lär ju haft fullt upp... En tattare kvar... heter det så? ne knallare var det ja.. haha... jaja...Fula grodor han säljer då, skulle jag aldrig för min värld köpa... snacka om krimskrams...  Undrar hur man lever om man jobbar så, som han.. I korpens sång.. Åh, måste läsa om den boken snart... Den är såå fin....

Kanske ska gå via stallet, genom koloniområdet?? Ne, lite väl överhurtigt kanske... Tar vägen vid badet istället....

Vad tomt det är... Att vatten kan se så kallt ut, inte en människa inom synhåll, men oj va fåglar... Folk kanske har haft matsäck med sig på stranden nu, har ju faktiskt varit strandväder några dagar nu... säkert därför de är uppe på land ankorna... O kråkor.. Äckliga fåglar det.... som skator, men ännu värre... Hmm, campare... fatta att folk bor i de där husvagnarna året om... billigt kanske?! men räcker nog med max 1-2 veckor/ år för min del...

Minigolfbanan, shit vad trist den ser ut i det här vädret... var den där elefanten på den där banan rosa förra året med?? Borde dra ihop några och spela nån kväll... Borde dra ihop några óch göra nåt nångång... är ju aldrig nån som tar tag i nåt, fast iof brukar ju inte folk vara så intresserade av att göra saker heller så... Vill ju göra saker.. vill ha grillkvällar, beachvolley-kvällar, vandra, paddla kanot vore ju skoj... bada? Nån? Shit... Är verkligen född i fel stad... här finns ju ingenting, här händer ingenting.. värdelöst.. hit flyttar jag aldrig tillbaka... aldrig!!!

Undrar om katten ska få heta Sigge eller Alf... Alf? Lär ju bli Alfie av det... eller Ziggy kanske... som Ziggy Stardust... Läckert, då blir han ju döpt efter en grym låt, grym artist... hmm... ja... Äh, får se vad det blir när jag får hem honom... Åh, vad jag längtar... Min!! en levande varelse i mitt liv som inte är jag.. nån annans hårstrån i sängen.. Underbart... :D Behöver verkligen det, behöver honom... Är trött på mig själv, orka vara bara med sig själv lixom.. Ne... nu räcker det o han lär inte svika mig heller.. det är ju underbart... :)

Hmm... undrar hur många som haft sex i de här buskarna??!!!   är ju perfekta Kn***-buskar... haha.... Börjar jag bli desperat nu eller?? Illa, illa... borde gå ut o fixa mig nåt... men ne... nu får det vara nog, celibat och dejtingförbud är det som gäller tills det dyker upp nån som är intressant eller som iaf inte har för avsikt att snitta i mitt redan alltför ärriga lilla hjärta... Tänk att kärlek kan göra så ont?! Ne, det är nog inte värt det... attraktion ska det vara och inte mer än så... Minns J, det var attraktion, skakade ju i hela kroppen bara av hans doft... Undrar om man kommer att få uppleva nåt sånt igen??!! Vore ju grymt! Undrar om man kommer få uppleva kärlek igen? men, men... Vissa får leva ensama, så är det bara.. kanske är jag en sån eller så lär det visa sig... inte bli bitter bara... inte mer bitter än såhär... jag är nog rätt bitter!!?  Är rätt bitter på livet, på killar, på mig  själv?? Är det konstigt?? Usch, måste ändra på det... Men samtidigt... Är ju inte som att livet varit rättvist, inte som att killarna inte sårat.... Ne, det är inte så konstigt... Men men... mediciner så ska vi nog få bukt med allt.. åh, måste ringa imorgon... Läkaren... Vill inte jue, men lovade... Håller ju mina ord så... ska testa, kan vara värt en chans... Orättvist det här.... Att det ska vara så svårt att må bra?

Hmm.. undrar om inte Linneas kompis bodde i det där huset... Åh, måste ringa linnea, ikväll kanske?! Eller imorgon... ja senast imorgon.. kass jag är!! Är rätt fint faktiskt... Mysigt litet hus på tomten... Så skulle ju jag kunna tänka mig att bo nu, jag och Zigge... :) mysigt!! Måste verkligen hitta en lägenhet, vill ha kök, vill mer space... trött på korridor och 18 kvm...  Klart kul erfarenhet att ha med sig... Utan tvekan... Men ändå...

Undrar om jag ska gå genom skogen vid Snopptorp... Snopptorp? Herregud, vilket jäkla namn, är ju pinsamt att det ligger i Eskilstuna.. Men men.. finns ju ´typ Fittja oxå... Åh, borde tagit joggingskorna, nu är ju mina vita lacost-sneakers inte så vita längre... O inte är de torra heller.. Men det regnar inte längre, är rätt skönt nu faktiskt...

Tror det får bli en sväng in på triangeln... hmm, coop... jaja... triangeln är det, har alltid varit triangeln... Det kommer alltid att vara lika mycket triangeln för mig som domus och tempo är domus och tempo för mormor.

Jaja... Vattenmelon ska ja ha...

Aj, jäkla mage, jäkla rygg.. hatar den här tiden..men men, ännu en vara att införskaffa då... Undrar om jag ska unna mig lite choklad oxå?? Ne, blir tjock...

Men lingonveckan o choklad hör ju ihop... Eller?? tror inte det finns många tjejer som inte skulle hålla med där... men, men... Vattenmelon får det bli...  He**ete vad dyr vatten melonen var då.. 30 spänn för ett kilo... jaja, vill verkligen ha... nåt måste man få unna sig i det här vädret och när livet känns som det gör...

Fast nu känns det ju faktist ganska bra... Skönt med en promenad... skönt att få komma hem och kura ner sig me den där braiga boken jag läser just nu.... kanske borde plugga golfteori egentligen... men ne...har spenderat 7 timmar med golf idag, det får faktiskt räcka.... :)

Du lyssnar...

Väntar ut det pärlband av ord som strömmar ur munnen

så som tårarna strömmar, ut över kinderna...

Du har hört orden förut...

Du vet vad som ska komma...

Allt du inte vill höra, allt du ledsnat på att höra,

Du vill inte höra mer, du säger det ärligt ibland

Du vill inte höra mer om dessa dumheter.

För det är vad det är i ditt liv, dumheter...

Det är ord du inte förstår.

Det är känslor du så sällan upplevt.

Det är tårar som du saknar motiv för...

Men nånstans när du skådar pärlbandet av tårar och ord så väl valda och så fruktansvärt ärliga så förstår du...

Så förstår du att det är äkta...

Och du inser att de tomma ögonen, tårarna och dumheterna är verklighet..

Och du inser att du lika gärna kan vara tyst...

Dina goda råd, din uppmuntran och din tröst hjälper inte längre...

Du orkar inte bära det...

Du orkar inte trösta och fylla ett hål som aldrig, aldrig, aldrig kommer att försvinna....

Det tär, det tär på dig....

Och det tär på den som behöver dina ord.... Som behöver din tröst...

Som behöver din kärlek att fylla tomrummet med...