Inlägg publicerade under kategorin dikter/ texter

Av Malin - 16 april 2008 22:37

Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.


-Nils Ferlin


-----------------------


Den som har känt hur ensamheten slår,
han är för stolt att visa sina sår
och går där ensam genom alla år.

Den som behöver människorna bäst,
han fruktar också människorna mest
och går ibland dem som en okänd gäst.

Anna Greta Wide

Av Malin - 7 mars 2008 08:54

Tog en morgonpromenad i solen idag... Gick i min egen lilla värld, med mp3n på hög volym och kroppen arbetande utan att jag tänkte så mycket. Här och var mötte jag folk, en pappa som går med sina barn till dagis, en mamma som cyklar med sin lilla dotter i barnsadeln...Här och var slår någon tanke mig, eller ett minne från när jag själv satt i den där barnsadeln.

Plötsligt kastas jag in i högstadiets jobbiga värld, jag möter en klass med elever på väg mot en gympalektion snett över gatan från deras skola... Det passerar en hel hög, stereotyper för tonåren... De sporitga, de kaxiga, de snygga, de estetiska.... de går fort mot lektionen, självsäkert vandrar de brevid varann... någon har en ciggarett i handen, någon skrattar högt och ljudligt, någon knuffar retsamt vänskapligt till någon... Klassen passerar...

jag hinner släppa tanken om högstadiet. När jag ser den biega jackan....

Jag funderar på vad den biega jackan gör ute på promenad... En pojke, 13-14 år... det slår mig inte då att de som passerat varit i samma ålder. Lite tjock, hans hållning får mig att tänka "han måste ha hela världen på sina axlar", han vågar inte möta en blick utan stirrar stint ner i backen, han går långsamt som om han inte vill komma fram till stället som är målet... Som om han vill vika av på vägen, försvinna... Nåt får mig att tro att han redan känner sig försvunnen, hans biega jacka följer hans runda kropp... och så slår det mig.... Han tillhör gruppen som just passerat!

 Han borde tillhöra gruppen som just passerat, men han är inte delaktig, han räknas inte till gruppen, han räknar nog inte sig själv till gruppen.... Och den biega jackan har samma färg som allt annat på honom, hans hår, hans ansikte, hans hållning...  Och den biega jackan får mig att blockera en impuls... En impuls att springa fram till honom och ge honom en kram, en lång hård kram och säga att allt kommer att bli bra....

Pojken i den biega jackan har gjort ett intryck och jag önskar att han visste det, jag önskar att han visste att någon sett honom, noterat honom och tänkt att den pojken skulle behöva en kram och någon att skratta med....


Och ibland blir jag nästan lite sur på mig själv, varför är jag så feg, varför stannade jag inte den lilla pojken, eller åtminstonde försökte fånga hans blick och ge honom ett leende... Och varför gav jag inte honom en kram, jag såg att den lilla kroppen behövde just det! det lilla hjärtat i den biega jackan behövde just det... varför vågade jag inte ens säga hej??



 Länkar till en rätt bra sida om någon annan ser detta ske ute i samhället:

http://www.friends.se/


Av Malin - 28 februari 2008 20:33

That´s a lie....


Ibland värker det till där inne... i det lilla rummet i hjärtat där du för alltid kommer att ha en liten plats....

Och där saknar jag dig lite ibland...

Saknar dina ord, ditt skratt, dina skämt... Allt du var och inte var....Dej helt enkelt, varken mer eller mindre....

Av Malin - 17 februari 2008 15:18

Naglarna skär in i den hårt knutna handen

Hon andas in, ut, in, ut... världen snurrar...

Hon kommer på sig själv med att knipa ihop ögonen hårt

För att stänga det inom sig

Minnet...

Musiken i mp3:n ekar och bilden av en svunnen tid bränner på hennes näthinna...

Bränner fram tårar så som bara minnen som gör ont kan göra

Så som minnen av dig!

Av Malin - 5 februari 2008 22:49

Iskallt slår det mot mig

Skapar en klump i magen

Det kommer aldrig hålla

En i raden

En i vägen mot nånting

Ett ärr

Jag är så jävla rädd

Skräckslagen

Jag håller inte en gång till

Spärrar vägen in

Spärrar vägen ut

Stänger det ute, det som borde spela roll

Avslagen

Avstängd

Inget mer nu...

Inte igen...

Aldrig mer


Av Malin - 25 januari 2008 12:52

Tanken är lockande

Så enkelt

Har raderat numren från telefonen....

Men på kyskåpet sitter ett sparat, som ett minne av nåt som en gång fanns

Kanske hade funnits...

Fingrar på tanken, fingrar på den knöliga blåa post-it lappen

Fingrar på dig i min tanke

Borde kasta pappret nu....

Har kastat tanken om dig iaf

Har kastat dig långt bort

Precis så som du gjorde med mig

Och jag hatade dig för det, sparade numret för att nångång

Kanske nångång

Våga ringa och berätta sanningen

Men till vilken nytta?!

till vilket pris?

För att du inte ska glömma?

Mig, det... att du är kapabel att skada så mycket?

För att jag ska få säga att jag hatar dig för det?!

För att Om.... Om, existerar alltid...

Om det varit tvärtom, annorlunda, på ett annat sätt, Om Om Om OM......

Och jag hatar om... utifallat...

Det finns inget sådant

Det finns konkret fakta

Av ett minne i tabletter, tårar, blod, hat och ångest

Du....

Din kreation...

och priset vi betalade....

Jag betalade... för dig....

Vet inte om du nånsin förstod, någonsin kommer förstå

Eller om du bara lämnade det bakom dig

Inga sparade lappar i ditt liv

Inga minnen om vad som hände

Passerade, förträngdes, glömdes och lämnade till nån annan

lämnades för nån annan...

Inget sparat....

Du har förträngt det, förlåtit dig själv och förutsatt att jag gjort detsamma

Men lappar är svåra att kasta...



Av Malin - 6 januari 2008 16:20

Hon stirrade på kortet... Kvinnan på kortet log, men det fanns inget vackert över hennes leende, hon såg obekväm ut, nervös och stel... Glimten i ögat var som borta, kvar fanns en blick full av osäkerhet och oro...  Hon svalde!

Hur kunde hon låta det gå så långt? Hon stirrade på bilden och gick fram till spegeln... Stirrade på samma kvinna i den och konstaterade att det här var ett ansikte som var nytt för henne... Ett ansikte hon inte tyckte om att se, en blek person, en person som tappat bort charmen och enkelheten med livet, den lätta ytligheten som kan förgylla vardagen och förenkla den lite...

Hon såg ner på sig mage, sina höfter och hatade... Hatade det hon tillåtit sig att bli... Det hon låtit kroppen förvandlas till. Och hon skämmdes! Skämmdes över sig själv, över sin misslyckade kropp, över sin brist på diciplin... När gick det så fel?

Nånstans inuti visste hon, hon såg den stund när allt hade fallit samman på sin näthinna... Såg honom försvinna bakom en husknut... Svalde och tänkte, att nu spelar inget någon roll längre.. Nu behöver jag inte bry mig längre! Hon hade fallit ihop i en hög av ben och tårar... En ihålig människa utan honom som fyllde ut henne...

Hon fyllde sig själv... Med fel saker.... Saker som skadat henne mer än de gjort henne gott...

Hon stirrade på kvinnan i spegeln.... Mörka ögon stirrade tillbaka, osminkade, lite rödkantade av trötthet och skam. Håret hängde i bruna tråkiga stripor runt det alldeles för formlösa ansiktet, kroppen, som barbamamma ungefär tänkte hon och nöp tag i en valk runt midjan... Äckligt!! Äckliga fett!! Äckliga odiciplin... Äckliga människa! Vem är du?? Vart tog jag vägen? Jag som jag tycker om mig??

Hon beslöt sig där, i det ögonblicket att detta ögonblick skulle bli precis lika avgörande som när han vandrade ut... Nu skulle denna människa vandra ut igen.. Bli sig själv... Bli något att tycka om, värd att hålla om, värd att älskas....

Av Malin - 11 december 2007 11:45

Jag vill inte tro att det skulle vara så....

Att nåt som känns så rätt är så fel...

Det skrämmer mig att livet kan spela så med en

Att känslor och tankar kan spela sådna spratt med en

Vill inte tro att det är fel

Väntar, längtar, förtränger...

För att skydda det sköra!

Plågar mig till att låta bli

Låta det vila

Försöker aktivt glömma

Åh, om det nån gång bara kunde vara enkelt....


Presentation

Omröstning

Känner du mig?
 Jajemen!!
 Nej!
 Jag vet vem du är, men vi har aldrig pratat.
 Vi är bekanta,,,

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards