Läste just lite i en blogg som skrivs av en tjej som är 15 år och väntar tvillingar! Imponerande! På sätt och vis fashineras jag av dessa unga föräldrar, framförallt de som verkligen vill ha barn och som faktiskt klarar av det. Jag tror dock att många 15 åringar inte är mogna för barn! Jag kan ju iof bara tala för mig själv, men inte hade jag varit mogen att ta hand om en unge när jag var 15 år, då hade jag fullt upp med mig själv och min tonårsångest.... Jag vet faktiskt inte om jag skulle vara redo för en unge nu heller...

Visst, är 25 år, min mamma hade 2 ungar när hon var lika gammal som jag är nu och det har ju gått bra! Och jag är färdigutbildad och kommer förhoppningsvis inte ha några större problem med att få jobb i livet (om inte besparingar inom vård och omsorg blir ännu hårdare), jag har en kalasfin karl på snart 30 år som oxå är färdigutbildad, förutsättningar till stöttning av familj och vänner, kompisar med barn o.s.v

Jag har väl i princip allt jag behöver för att kunna ge ett barn en bra barndom... Men ärligt, jag vet faktiskt inte om jag skulle palla allt det där med att vakna och mata mitt i nätterna, skämmas när ungen skriker på bussen eller bajsar på sig inne på nåt café... Eller känslan av att kroppen förändras, tänk om jag skulle bli en såndär fet mamma som aldrig har tid eller ork att träna *panik*... Men det värsta av allt och det som skrämmer mig mest; vetskapen om att jag tagit på mig ett livslångt ansvar....

Ne.... Jag är glad att jag inte fick tvillingar vid 15 års ålder och jag är livrädd för att få en unge nu, vid 25.... Kommer man någonsin att vara redo för barn? En klasskompis som är gravid nu sa en bra sak för några veckor sedan "Det är väl egentligen aldrig läge att skaffa barn.... " Och ne, så är det nog!

Mamma säger alltid att barnen inte alltid kommer när man vill att de ska komma utan de kommer när de vill komma...

kanske är det bara så att man får sänka garden, lär ju inte planera för barn än på ett tag, men kan ju inte vara konstant rädd för att bli mamma heller... För egentligen vill jag ju bli det.. Nån dag iaf!!!

 

Josse

14 april 2009 12:38

sen blir vissa aldrig redo. Och hälften av alla barn är inte planerade heller, men det brukar gå bra om man har inställning till att det ska gå bra.Bara det sker innan det är försent så spelar det faktiskt ingen roll bara man kan ta hand om och älska ett barn.Du har ju iaf 10 fertila år till.

http://ilonasmamma.blogg.se

 

Sara

8 maj 2009 07:17

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.8551467

enligt denna blogg så ska det finnas en 14-åring som är gravid, med trillingar. Luktar skumt enligt mig, iaf om man kollar magbilderna hon har.

Många av dessa tonåringar som blir gravida, vet nog verkligen inte alls vad dom ger sig in på, jag som nu är 23, kan tycka att det är världens jobb med min dotter. Kunde jag vrida tillbaka tiden skulle jag se till att jag inte blev mamma riktigt än. Fast samtidigt är min dotter inget jag ångrar, hon fyller verkligen min dag. Så ja vi får väl bara hoppas att dessa unga mammor klarar av att ta hand om sitt/sina barn.

http://sarajohanna.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...