Nu har jag bestämt mig... jag vill förlösa barn!

Jag är totalt jättefashinerad av allt det som hör graviditeten och förlossningen till. Det är något som alltid intresserat mig och sen jag började plugga till sjuksköterska har det blivit klarare och klarare vart jag kommer att sluta...  Och efter gårdagen med barnmorskan på vårdcentralen blev jag ännu mer säker... Jag kommer också att bli barnmorska!

Jag kan inte tänka mig ett häftigare jobb... Att få känna på blivande mammors magar för att känna en liiiiten människa där inne, att få dela föräldrarnas förväntningar om barn och förlossning och graviditet.. Att få följa när par blir familjer och ett barn växer sig redo för världen...

Att sedan få vara med när man förlöser barnen verkar ju hur häftigt som helst, jag började nästan gråta igår när barnmorskan ingående och engagerat berättade om hur förlossningen förväntas gå till...

jag vill oxå!!!

Jag vill vara gravid, jag vill föda barn.. men jag tror inte jag vill ha barn egentligen, det där efteråt verkar rätt jobbigt!  får satsa på att bli surrogatmamma eller nåt kanske.. :P

Jag har en rätt romantiserad bild av det där med graviditet och förlossningar tror ja, jag ser allting framför mig på ett perfekt vis, den stöttande mannen, kvinnan i svåra smärtor och barnmorskan som hejjar på och barnet som kommer ut till världen, till föräldrar som får ta emot det i sina armar och ge det sin kärlek och möta människan där innuti...

Ja, det vill jag uppleva....

Det vill jag jobba med!!!  Jag menar, det är få förunnat att få vara med och dela människors största ögonblick i livet...  jag skulle vara nöjd... förhoppningsvis alla dagar då inget gick fel....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...