Så var det dax igen, andra rejäla förkylningen denna vinter... Kanske inte lika våldsam som den jag hade över nyår, men det var nog ingen förkylning utan snarare influensan... men stopp i andningsvägarna, hosta, huvudvärk och snorighet räcker fint för att man ska känna sig rätt kass... Framförallt känns det inge vidare att gå till en vårdcentral och smitta ner alla redan nedsatta patienter. Och i detta skick lär jag ju inte direkt lära mig på något aktivt sätt heller så... Så jag sjukanmälde mig idag...

Det är något som jag verkligen hatar att göra, det känns som att jag lurar de jag arbetar med när jag ringer och gör det, som att jag nog egentligen hade orkat... Får asdåligt samvete!!

Var uppe som vanligt 6.10 imorse och satte i linserna och åt frukost, men sen kände jag att det inte riktigt höll... Så jag bestämde mig efter mycket velande att sjukanmäla mig idag och kanske imorgon, har ju två dagar tillgodo på praktiken i nästa vecka iaf så, så det får väl bli en 5 dagars vecka nästa vecka istället för en tredagars som jag hade planerat....

V verkade hålla med, han tyckte inte jag lät så pigg.. sen sa han att jag  var som en kamin igårkväll och har snarkat fantastiskt hela natten...

Men han tyckte att jag var söt ändå när jag sätt uppkrupen i soffan med dåligt samvete och med snoret rinnandes ur en rödfärgad näsa nu på morgonen...  Andandes korta andetag genom munnen, följt av ett rossel när luften passerade luftrören.. det är väl kärlek?? Söta han.... :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...