Jag önskar ibland att jag kunde vara den "perfekta flickvännen", vad nu det skulle tänkas innebära...

Hursom så har jag kommit fram till att jag för tillfället nog är en rätt dålig flickvän iaf... Jag är borta 7-19 på dagarna, när jag kommer hem är jag trött och grinig och vill sova innan 23, hellst kl 22.... Det där med kvalitetstid?! ja, det blir lite si o så med det.. samtidigt förstår han nog att jag måste prioritera skolan först, han jobbar ju iaf så.. men ändå, det känns tråkigt...

Sen har jag kommit på en sak som jag måste ändra på... Mitt eviga tjat om hur ful och tjock jag är... Så idag har jag nått punkten då jag inser att det är dax att skärpa till mig. Nu är det sluttjatat!  Han tycker förhoppningsvis om mig så som jag är och varför ska ja då sträva efter att bli nån annan och ursäkta allt? Det är ju bara fånigt! så ska jag nu gå ner i vikt ( vilket jag ska!) så ska jag göra det själv, aktivt och tyst!!!  Så så är det...

Sen ska jag faktiskt bli en sån tjej som försöker anstränga sig lite för pojkvännen ibland, inte komma hem till honom i mjukisdress varje fredag utan göra mig lite fin och kanske överaska med nån liten present ibland... jag menar, tänk vad fort man glömmer att uppvakta varanndra... skrämmande faktiskt!!!

Samtidigt vill jag inte bli nåt sånt där par där man trissar upp det där med presenter med, där allt ska kosta flera tusen och bräckas varje gång... Ne, lagom är bäst men lite mysigt och lite romantik och uppvaktning är trevligt... så nu ska jag börja fundera på vad jag kan hitta på....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...