Högljudda är de som överlever

Starka, synliga

i ett omslutande mörker som vaggar staden till sömns

Iskalla vinternätter

Blöta lakan snodda kring bleka kroppar

Värmer varandra genom kylan

I väntan på våren blir kärleken fysisk

Utan ord

Bara värmande närhet

och längtan

Minns inte när jag såg solen sist... När sken solen sådär så man bara ler och myser och verkligen inte vill gå in och tända sina värmeljus? Jag minns inte! Måste varit veckor sen sist... Och det börjar bli tungt, grått och jävligt tråkigt... Jag har ett beroende av solen och jag blir trött och less när jag inte får detta behov tillfredställt... Så som standard i denna blogg skriver jag ännu en gång:

 JAG LÄNGTAR TILL SOLEN!!!!

Jag längtar så det gör ont i min hjärna för att den måste anstränga sig så hårt att tro att det är ljust och fint ute... Min stora räddning är kaffe, kaffe,kaffe, begravning i plugg och "V" på helgerna...För tack vare honom ljusnar det lite... :)

Har ju faktiskt funnit ett ljus denna höst som gör det lite enklare att orka med.. Han får mig glad, han får min längtan efter något bra stillad och han får mig att må bra och han lockar fram ett leende hos mig som han påstår är vackert?! Ja vad vet jag, men bra känns det att le iaf... =) Och jag är glad att jag för en gångs skull hade jag tur, tur som fann ett guldkorn på riktigt.. jag menar; JAG?? Vad gjorde jag för att förtjäna honom?! Nu hoppas jag bara på att det får stanna så... :) För det vore fint! =)