Direktlänk till inlägg 19 november 2008
Mitt liv har alltid varit ett pussel fullt av bitar som inte passar, jag har varit tvungen att slipa bitarna, lägga om, kasta bitar och i panik försökt finna de rätta för att pusslet ska falla på plats... Men alltid är det glapp och hål och vint och felmonterat och bilden blir aldrig tillfredställande rätt...
Men så har det hänt nåt, den senaste tiden har detta vänt och bitar faller en efter en på plats... Tror man kan kalla det för Flow i psykologin.. Flow, vet inte när det ordet kunde användas i mitt liv senast faktiskt men nu kan det faktiskt det... Ända sen i somras har det mesta bara flutit på utan att jag behövt anstränga mig till döds, tentorna går bra, uppsatsen går bra, kilona droppar sakta nedåt på vågen, inget känns direkt ansträngande eller tungt, kärlekslivet går bra och nu har jag fått ett erbjudande om bostad i Eskilstuna f.om 1 mars nästa år, vilket är kalas då den ligger på perfekt avstånd till sjukhuset (för jobbets skull!!) och i samma hus som mamma o pappa bor vilket gör att jag inte kommer ha några större problem med kattvakt under sista studietiden och vid behov... Perfekt övergångslägenhet kan man säga... Så det känns kalas på många sätt o vis... :D
Men vem hade väl nånsin kunnat tro att jag skulle flytta hem till Eskilstuna igen??? Inte jag!! Men efter nästan 4 år från stan så kanske man kan återförenas.... Värt ett försök iaf!
Nu ska jag duscha, har kört ett intensivpass, lär väl ha dödens träningsvärk imorgon, men det blir skönt!!! :)
Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...
Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...
Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...
Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...
Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 | 6 |
7 | 8 | 9 | |||
10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 | 29 |
30 |
|||
|