Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på det jag inte tänker på så ofta längre...

Nångång per dag passerar det genom mitt huvud, oftast stannar inte tanken länge utan den rätt o slätt passerar, det händer i situationer som egentligen är rätt vanliga, när jag ser en annan person, när det blåser hårt kring kinderna, när sminket ska på på morgonkanten...

Ibland slår dock känslan till, vissa dagar, och ett behov av att prata om det lite, att gråta lite, att sörja tiden och det som togs ifrån mig... Visst är såren små mot var de var från början, från att ha varit stora köttsår har det snarare blivit ett ärr med fortfarande känslig hud... Och ibland brister den lite när någonting skaver...  Och jag undrar ibland hur jag ska kunna prata om det, hur ska jag få det att bli nåt jag kan prata om utan att behöva väga mina ord och verka konstig? Hur pratar man om det utan att människor flyr?

Idag är en sån dag... Idag är en dag när jag vill sörja det, när jag vill prata om det och gråta över det...

Men varför??
Det kommer aldrig göra någon skillnad... Livet går vidare och ärren blir starkare för var dag som går....

Jag blir starkare för var dag som går.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...