Det finns musik som är så vacker att det framkallar andningsuppehåll, får en att bli yr i huvudet och nästan börja gråta..... Åhhh... I really love music!!!

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på det jag inte tänker på så ofta längre...

Nångång per dag passerar det genom mitt huvud, oftast stannar inte tanken länge utan den rätt o slätt passerar, det händer i situationer som egentligen är rätt vanliga, när jag ser en annan person, när det blåser hårt kring kinderna, när sminket ska på på morgonkanten...

Ibland slår dock känslan till, vissa dagar, och ett behov av att prata om det lite, att gråta lite, att sörja tiden och det som togs ifrån mig... Visst är såren små mot var de var från början, från att ha varit stora köttsår har det snarare blivit ett ärr med fortfarande känslig hud... Och ibland brister den lite när någonting skaver...  Och jag undrar ibland hur jag ska kunna prata om det, hur ska jag få det att bli nåt jag kan prata om utan att behöva väga mina ord och verka konstig? Hur pratar man om det utan att människor flyr?

Idag är en sån dag... Idag är en dag när jag vill sörja det, när jag vill prata om det och gråta över det...

Men varför??
Det kommer aldrig göra någon skillnad... Livet går vidare och ärren blir starkare för var dag som går....

Jag blir starkare för var dag som går.....