Förhållanen är inte alltid så bra som man kan önska eller tro... Nu talar ja inte för mitt eget, men är numer för tillfället sambo med en kär vän som har lite bekymmer i kärlekslivet... Så nu bor vi två stycken med katt på 25 kvm... Jo,lite trångt är det! Men det går faktiskt bra och vad gör man inte för sina vänner?  Har ju fått en anledning att åka hem till min karl lite istället nu, har automatisk kattvakt och det kan nog vara bra för oss båda med lite space... Så den numera "normala" fredagkvällen blir av, det trodde ja inte... Men ja får komma hem och mysa lite i helgen igen, kanske styra upp en svänga på julskyltningen, brukar vara rätt mysigt nere vid smedjorna  där hemma ju...  Nu längtar ja bara hem, räknar timmarna tills ja får krama om honom igen... :)  Men först blir det uppsatsskrivning ett tag.... Nu ska skiten bli klar!!

Nu har jag funnit en lösning på detta, har kommit fram till att om jag anstränger mig för att hålla känslan av att solen skiner i sinnet så kanske det känns lite bättre med vintern.... Sååå... Jag citerar sunes pappa " Sol i sinne -brun inne! "

Nu ska ja strax gå o sola!! MMmmmmyyyyys!

Idag ska jag även ner på stan och luncha me några vänner sen ska jag handla lite julklappar och julkort! Blir mysigt med juletid i år känner jag... Har börjat planera julklappar i budgetväg i år, länge sen det var såhär tight i plånboken över jul, men men man får bara göra det bästa utav det helt enkelt!! Har faktiskt många bra ideér på julklappar i budgetklass!

Så var vintern här igen då.... Fint med snö kanske... ?? Sålänge man kan stanna inomhus dygnet runt med tända ljus o bara titta ut så kan ja väl stå ut med skiten.. Men jag är verkligen ingen höst och vintermänniska, jag hatar vintern, framförallt hatar jag att frysa, sen hatar jag att halka runt som en pingvin eller bambi på hal is, jag ogillar vinterskor skarpt, hur fula grejer är det ok att ha på fötterna lixom? Jag längtar så jag blir knäpp tills det blir varmt och barmark så jag får ta fram alla mina fina skor igen. Jag längtar så jag blir irriterad på att slippa vinterjackan för att inte frysa ihjäl, hur soft är det lixom inte att bara dra en cardigan över solklänningen framåt kvällen när solen gömt sig??

Men men, har startat nedräkningen 5 månader och 6 dagar kvar till juni.... Ja ska nog klara detta... :P

Eller inte, jag blir galen, flytta mig till ett varmt land nu och genast och låt mig stanna där till maj... Känner mig som ett halvdött lik i denna miljö... Jag är inte gjord för sveriges långa kalla vinterhalvår.... Ska be mamma adoptera bort mig till nåt annat varmt land!!

Mitt liv har alltid varit ett pussel fullt av bitar som inte passar, jag har varit tvungen att slipa bitarna, lägga om, kasta bitar och i panik försökt finna de rätta för att pusslet ska falla på plats... Men alltid är det glapp och hål och vint och felmonterat och bilden blir aldrig tillfredställande rätt...

Men så har det hänt nåt, den senaste tiden har detta vänt och bitar faller en efter en på plats... Tror man kan kalla det för Flow i psykologin.. Flow, vet inte när det ordet kunde användas i mitt liv senast faktiskt men nu kan det faktiskt det... Ända sen i somras har det mesta bara flutit på utan att jag behövt anstränga mig till döds, tentorna går bra, uppsatsen går bra, kilona droppar sakta nedåt på vågen, inget känns direkt ansträngande eller tungt, kärlekslivet går bra och nu har jag fått ett erbjudande om bostad i Eskilstuna f.om 1 mars nästa år, vilket är kalas då den ligger på perfekt avstånd till sjukhuset (för jobbets skull!!) och i samma hus som mamma o pappa bor vilket gör att jag inte kommer ha några större problem med kattvakt under sista studietiden och vid behov... Perfekt övergångslägenhet kan man säga... Så det känns kalas på många sätt o vis... :D

 Men vem hade väl nånsin kunnat tro att jag skulle flytta hem till Eskilstuna igen??? Inte jag!! Men efter nästan 4 år från stan så kanske man kan återförenas.... Värt ett försök iaf!

Nu ska jag duscha, har kört ett intensivpass, lär väl ha dödens träningsvärk imorgon, men det blir skönt!!! :)

Han fick flytta hem igen... Iaf för nu, får se vad som händer och sker... Men Nu blir det några mysiga kvällar med honom iaf... Känns rätt bra, tror han tycker om att vara hemma hos mig igen faktiskt...

Och jag längtar...  För i helgen är han hos mig igen och det vill jag att han ska vara!

Utöver det har vi gått in i en svacka när det kommer till uppsatsen, resultatdisskussionen är riktigt tung att skriva och vi lider båda av antibiotikaförgiftning som framkallar diverse dryga biverkningar... Men vi ska allt bli klara till första opponeringen.. OCH ha långhelg...

Hade planerat att träna idag men funderar mer på om jag inte skulle ta tag i projektet tvätta och städa på hemmaplan samt någon promenad idag istället och köra torsdag, fredag ist.. Blir iof bara tre dagar träning denna vecka isåfall... Men det kanske kan vara okej ibland?? Eller är det dåligt av mig?? Måste fundera på saken helt enkelt....

Det finns musik som är så vacker att det framkallar andningsuppehåll, får en att bli yr i huvudet och nästan börja gråta..... Åhhh... I really love music!!!

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på det jag inte tänker på så ofta längre...

Nångång per dag passerar det genom mitt huvud, oftast stannar inte tanken länge utan den rätt o slätt passerar, det händer i situationer som egentligen är rätt vanliga, när jag ser en annan person, när det blåser hårt kring kinderna, när sminket ska på på morgonkanten...

Ibland slår dock känslan till, vissa dagar, och ett behov av att prata om det lite, att gråta lite, att sörja tiden och det som togs ifrån mig... Visst är såren små mot var de var från början, från att ha varit stora köttsår har det snarare blivit ett ärr med fortfarande känslig hud... Och ibland brister den lite när någonting skaver...  Och jag undrar ibland hur jag ska kunna prata om det, hur ska jag få det att bli nåt jag kan prata om utan att behöva väga mina ord och verka konstig? Hur pratar man om det utan att människor flyr?

Idag är en sån dag... Idag är en dag när jag vill sörja det, när jag vill prata om det och gråta över det...

Men varför??
Det kommer aldrig göra någon skillnad... Livet går vidare och ärren blir starkare för var dag som går....

Jag blir starkare för var dag som går.....