Igår hade vi en mysig tjejkväll hemma hos Carro med ost och vin... Mycket trevligt... Som vanligt blev det mycket prat om allt och ingenting, allt från oskuldsnack, relationsanalyser och minnen... Vi kom in på hur det var första terminen här i Örebro, det är snart 3 år sen...Helt galet fort har det gått.. Hursom så pratade vi om hur det var, både jag och J hade en rätt omtumlande start här i örebro.. Och nu inser jag att jag totalt förträngt den tiden av mitt liv,den är som ett svart hål.. och nånstans sa J " men visst är det som att tårarna tillslut tar slut, även om smärtan över minnena aldrig försvinner?!" och visst har hon rätt,alla tårar som fått rinna relaterat till allt som hände då har tagit slut... Jag kan prata om det som om det inte berörde mig, som om det vore nåt som hänt någon annan för miljoner år sen.. Ja vet inte om det är bra... Ett sätt att gå vidare? Eller ett tecken på att man faktiskt har gått vidare? Hursom så tycker jag att det är skönt att tårarna tagit slut.. Och det är skönt när vännerna säger att jag är tillbaka som den Malin jag är egentligen... Och så är det nog, jag är tillbaka som den Malin jag i grunden är och tårarna som runnit nästan hela mitt liv har tillslut torkat och jag är jag och jag mår bra så och jag behöver inte straffa och jaga mig själv för att känna mig förtjänt av livet...

 Och det är så jävla underbart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...