Imorgon har det gått en veckan sen jag lagade mina två tänder utan bedövning... Innan ja borrade o lagade hade jag inge ont alls....

Men nu har ja så jävla ont, fattar inte... Är det normalt?!

Kanske borde ringa tandläkaren o fråga om va som är "normalt" ???

Idag bär det av hem till Eskilstuna... O tro det eller ej, har väl sällan hänt att ja uttryckt mig såhär  Men: JAg ser fram emot att komma hem! Det blir skönt!

 Ska skriva hemtenta, träna och umgås med nära o kära tänkte ja... =) Har en hel del på schemat faktiskt! O tentan vi fick ut idag var ju inte direkt human heller så ja har att göra! Men det blir nog bra! Lär överleva, har gjort tentor förut så! =)

Inatt drömde jag att jag var mamma - ensamstående mamma! Och en värdelös sådan med... Jag flängde runt med ungen mellan städer och lejde in min egen familj som konstanta barnvakter och glömde nappflaskor och mediciner , tror inte ja mata ungen en enda gång i drömmern heller faktiskt... :P  MEN en sak som imponerade mig i drömmen var hur engagerad min kära mor var, hon köpte saker och tog hand om honom.. För det var en han-bebis... En söt sådan och trots att det bara var en dröm så tyckte jag om honom...

Men drömmen skrämmer mig lite, antagligen bottnar den i att typ alla vänner och bekanta är så seriösa i sina liv med sambos och bebisar och i många fall även hus... Och här sitter ja i min studentlya, singel ut i fingertopparna, barn hus och giftemål känns ungefär lika avlägset som sydpolen... Ok, inte onåbart, men ändå ganska långt bort...  Och det som får mig att fundera lite är att jag tror inte jag vill ha det på nåt annat sätt heller... Det skulle vara om det smäller till och mannen i mitt liv kliver in och säger Hej... Kanske kommer jag då att börja fundera och kanske ändra mina tankar kring detta... Men grejen är att jag har det rätt bra, både som student och singel och ICKE-mamma....

Visst känns det konstigt när man går ner på stan och fikar med två mamma-kompisar, de har ju nåt helt annat som pågår i sina liv än vad som pågår i mitt...  I deras liv står inte tentaångest,ensamångest, träning, dejting och festande i fokus.. och i mitt känns inte blöjexem, huslån, problem med olydiga barn och barnmat särskilt aktuellt heller...

Nu låter det ju typ som att jag inte vill bli mamma eller ens kommer bli en bra sådan, men självklart vill jag bli mamma.. som jag brukar säga "det är min rättighet med dessa mensplågor" Och jag är helt säker på att jag kommer bli en förbannat bra mamma på många sätt o vis när det väl är dax, tror jag kommer bli en mamma som gör massa grejer med sina barn... Men i mitt liv ligger det inte först på agendan just nu iaf...

Det här med Pro-ana är nåt som verkligen skrämmer mig! Har surfat runt lite bland bloggarna här och ja inser att detta är ett vanligt problem och det gör mig så himla ledsen! Jag har några vänner som haft/ har diagnostiserade ätstörningar och det är hemskt jobbigt att se vad det gör mot en människa... Att anorexi och bulimi är en sjukdom är ju sen länge erkänt och vad den grunnar sig i är säkerligen individuellt men nånstans tror jag ändå att påverkan utifrån spelar roll... Vår generations kvinnor matas med bilder på magra supermodeller och kändisar och budskapet som sprids är alltid detsamma  SMAL= Framgångsrik och vacker.... Och vem vill inte vara framgångsrik och vacker?

Ja menar, kanske är ja fel människa att uttala mig, jag har själv en rätt dålig relation till mat och till min kropp.... Men jag är frisk nog att inse att pro-ana rörelsen är en rörelse som gör mer skada än nytta....

Det skrämmer mig att man "normaliserar" tillståndet av att leva på 300 kcal och se ut som ett skelett... Det är inte normalt, det är inte friskt, det kan inte förespråkas som friskt! Och jag tänker inte säga att fetma ska förespråkas som friskt heller för det är det inte.. Det är extremt åt båda hållen och båda beror på ätstörningar av olika slag... 

Jag tänker inte lägga skuld på nån för något av dessa tillstånd... Men jag önskar bara att alla dessa kvinnor ( för det är mestadels kvinnor som har problem med mat och relationen till sina kroppar) kunde lära sig älska sig själva, acceptera sig själva just så som de är och äta normal mat i normala mängder...

Ja vet, det är förbannat svårt.. ja menar jag tillhör gruppen kvinnor som bantar sönder sina kroppar på olika sätt om det så är att leva på inget till pulver till att medvetet "göra sig av me maten"... Och jag önskar att det vore lätt att inte vara en sån... Och jag önskar att de som driver denna Pro-ana- rörelse samt media kunde ta lite ansvar och inte propagera för detta utan istället lyfta fram kroppar som ser friska och sunda ut... För tänk om det kunde vara okej att ha natrliga former i form av bröst, rumpor och höfter.... Inte bara inplantat på nerbantade kroppar... Utan som kroppar faktiskt ser ut! Med fel o brister... För det är sån människan är - Ingen är perfekt, det finns ingen som är den andre lik... Men alla ( i princip iaf) förtjänar att älska sig själva som de är och må bra...

Varför finns det ingen rörelse som förespråkar det?! Ja kanske ska starta en... En som inte bara fokuserar på vikt och Bmi som det mesta i media faktiskt verkar göra...

Har kommit in i fas två av min diet... Nämligen den när det inte är precis lika roligt som i början! Jag äter ett "vanligt" mål/ dag utöver frukt och det är frukost... Nu har ja dock kommit in i fasen när jag mår illa av normal mat! Att äta framkallar jobbigt illamående! Men det är bara att stå ut antar ja, känner igen det sen förut! Idag lördagslyxade jag lite och åt en fralla till frukosten istället för knäckemacka som jag brukar... Ja menar, lite roligt måste man väl få ha i matväg, nån dag i veckan?! annars blir väl dieten astråkig och outhärdlig!

Japp, måste rensa upp.... Rensa ut, rensa bort....

Detta lär ju inte vara hållbart mycket länge till... Det är ju fan inte ens roligt längre... o ja förstår inte hur det kan bli såhär eller hur man gör för att få ordning i det....  Fan, det ska ju vara nåt speciellt, nåt spännande, inte vardagligt jävla skitspel med falska pengar...

eller så åker ja hem med pulvret och är ärlig.. och lånar bilen till örebro på måndag......

*tänker*

Idag känns det som att det vore nice att åka hem, har inget direkt mycket att göra i skolan, ligger i fas med allt och inväntar bara hemtentan som kommer på måndag... Hade varit riktigt nice att åka hem en vecka från idag faktiskt.. Hinna träffa vänner och familj o ha det bra....

Men 2 saker står i vägen...

- Dieten jag inte kan avslöja för mina kära föräldrar

- Jämställdhetsråd på måndag....

Så det är bara att stanna här i örebro och räkna ner dagarna till dietpaus... :P

Så jävla nöjd, hade verkligen panik inför denna månad, har massa resor inplanerade och massa räkningar att betala, bland annat en räkning till tandläkaren på 1800 spänn... Och mina kära far sa att han kunde betala den så jag slapp... Men Nu har jag det så bra att jag råkar jobba extra ibland och att all vår övertidsersättning kommer en månad efter den vi jobbat och i augusti arbetade Malin 3 helger så helt plötslit hade jag massor mer än jag räknat med denna månad så nu kan jag betala min tandläkarräkning själv OCH resorna samt kanske lägga undan nån tusenlapp... Så jävla skönt! Grejen är att trots att jag vet att mamma o pappa har möjligheter att gå in och stötta med pengar så känns det alltid lika pinsamt.. Ja menar, vid 24 år borde man vara självförsörjande och inte nån bortskämd snorunge! Eller vill iaf inte vara det!!!! Visst är det skönt att veta att man har föräldrar som både kan rent ekonomiskt och inte tvekar på att gå in när det behövs, men ändå... Det är ändå mitt liv, mitt ansvar och i detta fall mina tänder....