Mmmm... så det är väl lika bra  att låta bli antar ja...

Jag  menar varför kasta tårar på nåt man inte ens vet vad det är?!

En känsla av vemod... För vad?

En känsla av saknad... Efter vem, efter vad?

En känsla av sorg... Vad har jag att sörja?

Ångest? Oro? Ångest, i en lättare form...

Nånstans känns det inte bra, nåt är fel...

Och det är som vanligt och det skrämmer mig..

Jag försöker vara modig och skrämma iväg det...

Men sanningen är....

Att jag kan inte.. Jag är inte modig..

Och mina vrål och mina slag skrämmer inte bort,

Vad det nu är som känns så som det inte borde i mig?!