Nu börjar den krypa på igen... Höstångesten!

Jag försöker leta saker med hösten som jag tycker om, men det finns inget, absolut INGENTING som jag ens kan gilla lite med hösten...

Ikväll när jag stod i duschen och frös kändes det som vinter, det spelade ingen roll hur varmt jag vred på vattnet, gåshuden hade bestämt sig för att stanna.. Så kallt var det, och ångesten kröp på..  Ni vet när man fryser sådär så att det värker i kroppen... Så som jag fryser hela långa vintern... Ska det vara såhär i massa månader nu!? Att man ska frysa konstant?!

Det slog mig oxå igår att det börjar bli mörkt igen, kvällarna är korta, nätterna så långa, mornarna så otroligt mycket tyngre att orka kliva upp på... Det lockar inte direkt med en morgonpromenad... När man slår upp ögonlocket och det bara är grått, grått, grått, grått utanför... Inga lampor i världen kan ersätta min älskade sol... Inga tesmaker kan konkurera med vattenmelon och jordgubbar... Inga jävla halsdukar kan ersätta känslan av sätta på sig en sval o fin solklänning... och ingenting är lika bra som på sommaren...

Och varför måste hösten/vintern/ våren vara så förbannat lång???

Jag frågar mig alltid hur jag ska överleva ännu en... Men gör jag det egentligen? För efter varje vinter måste jag starta med att ladda för att orka med nästa, för då är energin på nåt vis förbrukat... Är det att leva? Ne, jag är nog mer som björnar.. Jag går i ide... Hela långa vintern går jag på halvfart.. Och jag vet inte hur jag ska ändra på det...

Finns det nån som vet så snälla dela med er av tipsen! Jag behöver dem! NU... Hösten är nära!

Funderar på att knyta till kredit på mitt bankkort... är det vettigt eller ovettigt`?? Funderade på att ringa pappa, han är bra på såntdär, men jag tror jag skulle få en utskällning som ens funderar på saken... Men ändå, det är ju bra när man måste lägga flera tusen på studentlitteratur på en gång, på så vis kan man ju dela upp kostnaden lite... Eller tänker jag helt åt helsike nu kanske?!