Jag har fått en titel nu, en riktig yrkestitel.. Igår var jag på sjukhuset och fixade legitimation inför sommaren... På denna står det 

Malin ******** Undersköterska... hehe.. jo, det står bara undersköterska än så länge, men det är ett steg på väg, nästa sommar står det Malin ******** Leg. Sjuksköterska, om att går som planerat vill säga! =D (Hmm.. bara kanske var ett dumt ord att klämma in, undersköterskor har oxå ett viktigt jobb ju... men menade på att för min del är det ett avstamp mot nästa steg bara.... )

Helt otroligt att de här 3 åren snart är klara... Nästa sommar börjar ju allvaret... Vad innebär det då? vart tar jag vägen då? Vart kommer jag jobba, bo, vara, leva??? :S Ohhh... spännande att livet går framåt iaf!

känner att jag varit lite kass med att uppdatera här... men har ju fullt upp att jobba med brännan, fan man skulle vara mörkhyad.. tänk vad tid man skulle spara! Nu måste man ju ligga konstant och klämma i solen! Men men, jag klagar inte, jag tycker det är skönt! Och nu ser jag ut som en tomat i ansiktet, men bikinilinjerna har letat sig fram iaf!

Nu är jag hemma igen och funderar på hur jag ska få ihop allt, flyttar som bekant nästa helg, jobbar hela veckan fram tills dess, har ju kommit igång med träningen nu och det vill jag inte dra ner på...( 4 dagar i veckan är ett måste! tränade duktigt 90 min igår och blir samma visa idag... ) Hursom så trodde jag att jag skulle få vara pluggfri denna vecka utöver seminariet men när jag kom tillbaka efter min lilla "semester" så har läraren i läkemedelsberäkning skickat ett mail om att vi får skriva imorgon... IMORGON, detta innebär råplugg och en jävla massa tur för att det ska gå vägen! Men men.... Det är bara att hoppas på det bästa!

Utöver det har jag kommit fram till slutsatsen att alla störda ätbeteenden jag har måste få ett slut så nu har mitt nya projekt börjat och det handlar om att äta vanlig mat, reglebundet! 5ggr/ dag ska jag äta och det är inget slarv med det! Har förstört så mycket i både min psykiska inställning till mat och min kropps reaktioner på mat att jag måste komma in i ett normalt mönster för att kroppen inte ska ta skada... Nu skiter jag i vikt, jag äter och tränar och oavsett panikattacker rörande mat så ska det inte störa mitt nya beteende! Jag ska bli vän med mat igen! Kosta vad det kosta vill!!! Nu är det slut på alla dumheter!

Japp, så var den avklarad.. sommarens första runda på golfbanan, visserligen bara 9 hål.. men Wtf, det räcker... Några sneslag, några "titta upp för tidigt" och toppa bollen, några riktigt snygga, en "slå på annan spelares boll" - ska tillägga att jag satte den långputten klockrent! hehe.. Synd bara att det var fel boll! Som sagt, jag kommer bli en golfare, är en bra övare iaf... Och mycket frivillig... =) Det är verkligen askul, för några år sen kunde jag inte för min värld förstå varför pappa och alla andra i hans krets var så såld på en sådan "tråk-sport" Men nu förstår jag... =)

Och så har hela lediga helgen ( ja, LEDIG!!) gått, helt otroligt så fort det går... Och jag har nog hunnit med det mesta som jag ville hinna med oxå... Har umgåtts med familjen, träffat lite vänner, golfat och njutit ute på landet... Askalas helt enkelt! Men imorgon bär det av hemåt igen, för flyttpack,flyttstäd och sista seminariet i skolan samt P´s examen på fredag.. .Sen blir det nog Tuna igen på lördag, fira systeryster och träffa henne framför allt, var 6 månader vi sågs nu ju.. Och så blir det väl en sväng och hälsa på P`s lille "Bosse" (har inte fått nån ny uppdatering så det får han kallas tills jag hör nåt.. .

En kul grej som hände idag var oxå att jag träffade en gammal barndomskompis på stan och helt spontant tog vi en fika och uppdaterade oss på livet.. Vi var jättetighta från lekis och ända tills efter gymnasiet (till och från) men i och med att jag började plugga, flyttade och hon bildade familj så tappade vi kontakten... Men det var Riktigt trevligt! Det är nåt visst med barndomsvänner, även om man väljer helt olika vägar i livet och knappt har kontakt med varandra så finns det band som aldrig går att klippa av.. de få riktiga vänner jag har som alltid ställer upp för mig skulle jag aldrig tveka på att ställa upp för tillbaka och barndomsvänner tillhör den kategorien (med vissa undantag såklart)... Ne, det var ett trevligt möte som förgyllde min dag och gav mig lite av ett spontant och överaskande inslag i livet... Uppskattat, helt klart!!