Det fashinerar mig att livet kunde ha sett helt annorlunda ut om man bara flyttar händelser en sekund eller två.

På midsommardagen skulle min bror med tåget till Sthlm och fick skjuts in till stan i god tid, väl på centralen ringde han och hade glömt sin mobil... Vad hade hänt om han inte hade glömt mobilen? Vad gör han utan mobilen? Han måste ha mobilen. Jag och min låssasmorbror tar tag i problemet och bestämmer oss för att köra ett race in till stan och försöka hinna lämna mobilen. Dock har mamma som skjutsat bror tagit med sig bilnycklarna till båda våra bilar och den stora står placerad längst ut, även min mosters bil står i vägen, så ett bilpusslande startar för att få ut bilen vi ska åka med... (3 minuter) Sen bär det av, fort går det, hela vägen fram tills vi hamnar bakom en cab som ironiskt nog har en registreringsskylt med texten " SMILE", regnet öser ner och han kör i 40 på 60 väg och vi kan inte köra om på grund av att i Eskilstuna finns inte en enda korsning utan bara rondeller -Överfuckinrallt... ( 2 minuter till) Jag blir knäpp på dem! Iof stör jag mig på örebros alla trafikljus med, men ändå... Hursom så kommer vi till stationen, tåget står fortfarande kvar och jag rusar ur bilen och springer som en galen längs med tåget för att se om bror gått på, han står dock och väntar på framsidan av stationshuset och när jag ropar lunkar han mot mig och tåget börjar rulla bakom mig... Det var 20 sekunder det hängde på... det var gubben som körde Smilebilen, det var mamma som tagit med sig båda bilnycklarna, det var rondellerna, det var att vi parkerade på fel ställe på station som avgjorde, om jag vågat slita tag i konduktören och sagt, ge mig 20 sekunder!!!... Och brorsan var in i sthlm förrns 4 timmar senare bara för det... Nog var det hans eget fel att han glömde mobilen och man får väl hoppas att han känner efter i fickorna en extra gång nästa gång.. Men ändå, att det är sådna små saker som kan vara avgörande...

Det kan gälla större saker, jag menar... Hur många gånger har man inte undkommit döden med en sekund när man susar över gatan med cykeln eller genom en korsning med bilen? Det är lixom slumpen, det handlar om små små beslut och händelser på vägen som gör att vi står just där vi står idag...  Är det bara jag som tycker att det är lite häftigt??!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...