Du är som ett spöke nu

Genomskinlig, en skugga i mitt medvetande

Du är närvarande,

varje steg jag tar

varje minne som slår emot mig

varje piller jag sväljer

Varje låt som omvandlas bakom mina trummhinnor

Men du är en skugga av allt du var

När du var det enda i mitt medvetande

Du är fortfarande närvarande

Men som en skugga

En skugga som på minner mig om

Bortkastad tid

Bortkastat liv

Bortkastad och föraktad kärlek....

- ibland inser jag varför jag springer långt tillbaka istället för att satsa...

Att det ska vara så förbannat svårt att säga nej till vissa människor... Endel människor sätter sig i en position i situationer som gör det svårt att säga emot. De använder ord och blickar och vänder på saker och ifrågasätter andras aspekter och viljor... Och de ska alltid berätta för en hur det är, eller hur du ska känna, tycka och tänka... Jag tycker att det är svårt att veta hur man ska hantera sånt... Kanske borde man bara vara hårdare och stå på sig och säga "JAG känner inte så.... JAG vill nåt annat, det är ditt sätt att ta hand om saker och det passar inte mig" Men det är svårt... Och jag vet att mitt sätt att hantera saker kanske inte alltid är det bästa, men det är mitt sätt och det passar mig... Och jag vet att min vilja ibland kanske är tråkig, men det är vad jag vill... Och det är väl ändå mitt liv?! Jag borde ha det slutgiltiga svaret på hur jag väljer att leva livet, det borde ju vara mina beslut som spelar roll i mitt liv... *Suck* Borde man berätta för dessa personer att man tar illa upp av deras beteende?? Borde man berätta att det gör en irriterad när de berättar hur man är och beteer sig i situationer som inte ens berör dem, som de inte har nån vetskap om bakgrunden till...

Svårt det här ju....