Känner mig mäkta stolt.... Har idag skickat in min ansökan om sommarjobb till USÖ samt ringt MSE och kollat upp hur man söker arbete där.... Kvinnande som svarade var så tillmötesgående och verkade väldigt intresserad och gav mig nummer direkt till avdelningarna jag var intresserad av att arbeta på... Och ja, jag vet att en hel drös av vänner här i Örebro kommer att gapa högt och argt om jag tar ett sommarjobb hemma i Eskilstuna.. Men sanningen är, att får jag på en barnavdelning i Eskilstuna och på någon annan avdelning som känns mindre spännande och rolig på USÖ, då väljer jag såklart E:a....

Sen är det ju högre ingångslön där med... hehe... :P Örebro har grymt dåliga löner... Men å andra sidan vore de ju bra nice att jobba på samma ställe som alla vänner här o så mötas upp o gå på afterwork eller grilla vid oset eller i stadsparken.....

Ser fram emot denna sommar... Tror det kan bli kul! =)

Tanken är lockande

Så enkelt

Har raderat numren från telefonen....

Men på kyskåpet sitter ett sparat, som ett minne av nåt som en gång fanns

Kanske hade funnits...

Fingrar på tanken, fingrar på den knöliga blåa post-it lappen

Fingrar på dig i min tanke

Borde kasta pappret nu....

Har kastat tanken om dig iaf

Har kastat dig långt bort

Precis så som du gjorde med mig

Och jag hatade dig för det, sparade numret för att nångång

Kanske nångång

Våga ringa och berätta sanningen

Men till vilken nytta?!

till vilket pris?

För att du inte ska glömma?

Mig, det... att du är kapabel att skada så mycket?

För att jag ska få säga att jag hatar dig för det?!

För att Om.... Om, existerar alltid...

Om det varit tvärtom, annorlunda, på ett annat sätt, Om Om Om OM......

Och jag hatar om... utifallat...

Det finns inget sådant

Det finns konkret fakta

Av ett minne i tabletter, tårar, blod, hat och ångest

Du....

Din kreation...

och priset vi betalade....

Jag betalade... för dig....

Vet inte om du nånsin förstod, någonsin kommer förstå

Eller om du bara lämnade det bakom dig

Inga sparade lappar i ditt liv

Inga minnen om vad som hände

Passerade, förträngdes, glömdes och lämnade till nån annan

lämnades för nån annan...

Inget sparat....

Du har förträngt det, förlåtit dig själv och förutsatt att jag gjort detsamma

Men lappar är svåra att kasta...

jag blir lite galen snart... Jag menar säkert ett lyxproblem... Men, lite jobbigt är det faktiskt! Jag börjar fundera på om killar är extremt desperata eller är det jag som ser extremt villig ut??? Känns som jag har två karlar som jag undviker för att slippa känna mig obekväm.... Deras blickar kryper under skinnet på mig... Blir tokig, vill bara säga som det är att de bara kan glömma den drömmen, men vågar inte, har inte hjärta till det... Vore ju förbannat pinsamt och jobbigt... Men vafan.. sluta stirra o flörta... jag är inte villig till vad som helst.... *suck* :S

Nu känns det som om vinden har vänt... Efter en liten svacka för några veckor sen med total omotivation inför det mesta så känns det som att jag är på G igen... :)

Hoppade på Sjuksköterskeprogrammet igår igen och det känns jättekul faktiskt, framförallt att vara tillbaka bland gamla vänner och bekanta är skönt. jag menar idrotten var jättekul och intressant, men jag orkade aldrig riktigt engagera mig i det sociala där, visste ju att det var en så kort och begränsad tid så... Men sen är det ju praktik som gällder denna termin, och Ja, det kommer att bli förbannat jobbigt och massor att göra Men det kommer bli kul och lärorikt! Har fått praktikplats på infektion vilket känns jättekul, mycket intressant där kan jag tänka mig och sedan på Urologen vilket känns lite blandat, jag menar det är en rätt tuff avdelning för en ung tjej att komma till tror jag, med alla män... Det lär ju bli en hel del katetersättande och omläggningar av prostatasår.... hehe, är ju lätt känsliga områden att gräva i, men å andra sidan så kommer man säkerligen att få lära sig mycket vårdkommunikation när man arbetar med dessa patienter och det känns bra! Mycket integritet och etik att tänka på!

Igår var jag och tränade oxå, helt fantastiskt underbart... Har glömt hur skönt det är och blev genast motiverad att träna massor, men nu har jag haft ett rätt lång uppehåll så ska börja på en lagom nivå med 3-4 pass/ vecka... Sen kan man ju utöka... :P Men 10-14 timmar i veckan tror jag att jag skippar nu... helt galet att jag tränade så mycket i våras egentigen :/

Som sagt, vinden har vänt... Vet inte om det var ioch med att solen kom ett par dagar eller om det var för att skolan drog igång och jag kommer tillbaka till mina Girls... :) Känns kul att det är så många från klassen som tog ett studieuppehåll förra terminen faktiskt, och framförallt att några nära vänner gjorde det iaf, känns lixom riktigt kul att vara tillbaka... :)

En sak som är rätt underligt och konstigt är; Hur kommer det sig att killar som man inte har något intresse för alltid verkar fatta tycke för en?? jag menar, jag tycker inte att jag uppmuntrar till nåt men vissa blickar och beröringar gör ju att man blir alldeles nojig och inte vet vad man ska våga säga för att inte säga nåt som kan vara taskigt... :/

Ne, det är bra konstigt.... Mycket konstigt!!!

Men det är väl bara att hoppas att man kommer kastas in i nåt där det exploderar från bådas sida så... Än har jag inte gett upp!!! :)

Sitter o glor på sällskapsresen, han är verkligen ett geni Lasse Åberg, så klockrent alltihop. Om man varit på skidresa så ser man humorn i allt, detsamma med den där de är på charterresa...  Hursom så kom en av mina favoritscener... Nämligen en kort kort scen av en skidskoleundervisning... Instruktionen om skidorna : " Som ni ser är skidorna böjda i toppen och här har ni bindningarna.... Idag ska vi lära oss hur man BÄR skidorna" Hahaha... snacka grundläggande kunskap.... 

En annan favoritscen är när StigHelmer ska ta sig ner för backen.... ÅÅÅÅ hej.... ÅÅhhh hej säger han i takt me att han svänger... hehe... pedagogiskt det där med att tänka och låta fram ett åkande.... Vet ju precis hur man själv är när man ska ner första åket....

Och Stighelmer som gör precis allt det där man alltid nästan gör men inte riktigt klarat själv än, typ sätta pjäxorna på fel fot, tappa kontrollen och åka ner i en bäck eller in i restaurangen... Eller när han välter alla skidor utanför värmestugan... Haha...  Underhållning på hög nivå är det iaf!!!!

Alltså, har egentligen inte alls tid att skriva det här inlägget! Men jag gör det ändå, mest för att bli av med det!

Men.... Jag har det så förbannat bra egentligen, även om livet periodvis känns tråkigt och orättvist och ibland faktiskt alldeles meningslöst.... Så har jag det bra.... Faktiskt!

Jag menar, egentligen... Vad mer skulle jag kunna begära?!?! Jag har en underbar familj och föräldrar som ställer upp i vått och torrt på alla sätt och vis... De älskar mig förutsättningslöst och bevisar det om och om och om igen... Jag har en syster och en bror (saknar alltså ingendera! :P ) som är helt underbart fina människor som jag är en förbannat stolt storasyster till!

Jag har vänner, underbara vänner som jag kan prata med och skoja med och festa med, bo med, resa med, plugga med, skratta med, gråta med och bara sitta tyst och glo med!!!

Jag är inte dum i huvudet utan har inga som helst problem att ta mig dit jag vill här i livet bara jag bestämmer mig för det (vilket jag iof är sämre på) och det är ju bra med tanke på att jag är en person som vill rätt mycket här på jorden! Jag har egentligen massa bra egenskaper som jag bara ibland glömmer bort att se för att nånting annat står i vägen... Jag har en karriär på G, jag har kul, jag trivs oftast rätt bra med livet (även om det kanske inte alltid låter så i denna blogg!)  Och utöver det så har jag allt det där basala, en kropp som fungerar, mat på bordet, en skön säng att sova i, rent vatten i kranen, en fin lägenhet, pengar på kontot, frihet att säga vad jag tycker och tänker, möjligheter till studier och arbete....

Och ändå är det så förbannat lätt att klaga.... hur kommer det sig att man kan bli så förblindad inför sitt eget liv egentligen??  Jag har det ju förbannat bra!!!

Det finns en personlighetsteori som känns otroligt seriös och som att man verkligen borde ta på största allvar nämligen den s.k trait-teorin....

Den går ut på att det finns 4 personlighetstyper:

Kolerikern- som har överskott på gul galla!! vilket resulterar i att personen blir irriterad och  temperamentsfull.

Melankolikern- som har överskott på svart galla!! Detta resulterar i sorgsenhet och självanklagelser.

Sangvinikern- har ett överskott på blod!! Vilket är orsaken till att dessa personer är så optimistiska och gladlynta!

Flegmatikern- har ett överskott på slem!! Detta gör att denne blir mer eftertänksam och sävlig...

Nån som känner igen sig i dessa! Själv tror jag att jag ska ta och rensa gallan på svart överskott... :P 

Jag menar, teorier i all ära... Men det här känns ju fåning!! :P Det är en typisk aftonbladets-söndagsbilaga-teori!!! Med andra ord, värd att kritiskt överväga innan man sväljer allt med slem, blod och galla....  :P

Jag kan se rubriken framför mig : DIN GALLA KAN ORSAKA DEPRESSION!  eller DINA TANKAR KAN BERO PÅ SLEM - TESTA DIG IDAG!