Jag brukar alltid intala mig att jag inte är som "alla andra" tjejer, att jag inte är en såndär jobbig tjej som ringer och tjatar, som blir svartsjuk, som ogillar exflickvänner, som inte uppmuntrar att festa med vänner före att mysa med mig, som blir sur när killen vill sova o.s.v

Men jag är ta me fan lika jäkla illa som alla andra tror jag... För när exflickvänner ringer så blir jag osäker och har svårt att tro på att den relationen verkligen är så avslutad som det sägs, och jag vill inte att han ska sova före mig, jag vill ju egentligen bara ligga där under hans arm och känna hans andetag i nacken och småprata tills jag sluddrar och somnar i hans armar... Och jag vill att han hellre ska vilja mysa med mig än supa sig full med sina vänner (även om jag självklart vill att han gör det med!! :S)  Och när telefonen är tyst för länge så önskar jag att jag kunde tänka att, jaja, han har väl annat för sig, han ringer snart... Men hetsig och osäker som jag är så kan jag fan inte hålla tassarna från telefonluren och höra av mig.. Och vad resulterar detta i då??? Jo, att jag känner mig dum och tjatig och att min telefonräkning blir betydligt högre än planerat....

Så ne, jag är inte mycket bättre än alla andra tjejer där ute som jagar killar och som inte vågar riskeras att glömmas bort eller verka bortprioriterade...  Skillnaden är möjligtvis att jag lådsas som att dessa saker inte berör mig och ler och säger, det gör ingenting... :/ Men klart att det gör lite... Ibland iaf! men oftast glöms det faktiskt bort lika snabbt igen!!

Men måste kanske erkänna för mig själv att jag är en jobbig tjej ibland jag med...  Men kanske hör det till i starten av nånting som skulle kunna bli nåt bra?!?! Kanske???  Ja, vad vet jag?? Medveten om mina brister är jag iaf.... :P haha...