Det här kan inte vara normalt...

Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag skulle kunna sova hur mycket som helst... Och på denna trötthet så är jag helt passiv, JAG?!!??! Jag är ingen passiv människa, snarare tvärtom, alltid engagerad i nåt och i det mesta och jag är inte tjejen som bara skiter i saker utan jag gör nåt åt det och sköter det jag förväntas och borde sköta... MEN, jag skiter i allt just nu, vill helst bara ligga i min säng och sova o sova och sova... Det är inte normalt! Och det värsta av allt är, att jag inte bryr mig.... :S Jag skiter i lektioner och föreläsningar och träning o allt vad det är... Jag orkar inte bry mig.. Är det inte underligt?? känner verkligen inte igen mig själv såhär... Och jag bara väntar på att nån ska slita tag i mig och skaka liv i mig igen.. För om det får fortsätta såhär så kommer ju allt att gå åt helvete och det är ju inte direkt planen.... :(

 

Anonymt karlelände, 18

19 december 2007 13:31

Allt kommer att gå åt helvete än då, med växthusgaser, krig och allt vad det nu heter, så du behöver inte oroa dig. ;)

Och alla upplever förr eller senare en period i livet då man är fullkomligt likgiltlig inför allt man möter. Denna period kan vara i allt från någon dag, till flera år. För de flesta är den dock rätt så kort. Tror jag. Hur som helst, det är fullt normalt att känna som du känner nu, ingenting att oroa dig för. Eller, tja, det är väl destruktivt, men måste likförbannat genomlevas. Så att man får fler erfarenheter, och kanske ett nytt perspektiv på saker och ting. Ett nytt perspektiv på sig själv. :)

 

Fnurrpis

19 december 2007 18:02

Men med tanke på stressen du utsatts för så är det inte så konstigt att kroppen reagerar som den gör.Det är en varningsklocka att du nog är påväg att gå in i väggen.Jag vet ju att du har mycket att stå i men Försök att tänka på dig själv,vila och försök koppla bort skolarbetet så mycket det går.Har själv varit i det tillståndet flera gånger och man undrar verkligen vad det är för fel.
Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...