Det känns konstigt, obehagligt! Att ena dagen var allt som vanligt på universitetet, vi levde på vårt campus, säkra och nöjda... Plötsligt förändras allt, någon har blivit knivhuggen på skolan, utanför min klass lektionssal, jag "skolkade"... lika bra det såhär i efterhand....

Jag brukar inte vara rädd, men det känns obehagligt att vandra ensam i mörkret här nu. Det känns som ett dåligt skämt eller en film att komma till skolan och entrén till lektionshuset där vi skulle vara är avstängd... POLIS, POLIS,POLIS,POLIS står det på det blåvita plastbandet.. Det betyder att det hänt något hemskt här. Krismöte??!! Hmm... Som på film, eller sånt man läser om i tidningen!  På campus cirkulerar poliser, med hundar, polisbilar står parkerade lite här och var.... Media bevakar.... Filmkameror, blixtrar och anteckningsblock...

Jag vill inte skrämmas av detta, tror inte att jag lever i fara egentligen... Men jag kommer på mig själv med att vända mig om när jag hör steg bakom mig.... För det påverkar, att en lärare blev mördad på skolan! Sånt händer inte!! Det händer inte här, 400 m från mitt hus, i korridoren jag går genom varje dag.....

Och jag kan inte annat än tänka på hans familj och anhöriga och alla som arbetade med honom och undervisades av honom... Sånt här händer inte på ett universitet i sverige!  eller tydligen gör det det... :S