Ibland kommer det smygandes

Osäkerheten, rädslan, skräcken...

Skräcken för att det ska bli så som det blev med dig igen

Aldrig igen vill jag krypa ihop och slicka mina sår

Pussla och plåsta om mitt trasiga hjärta

Är så rädd för att ge igen

Så rädd för att bli sliten i stycken

Skräckslagen inför tanken att nån ska pina min kärlek och göra den obetydlig, så som du ovetandes gjorde

Osäker på om jag nånsin vågar

Osäker på om jag ens vill försöka

Osäker på varje komplimang, varje blick, varje tonläge i en röst

Blir arg, så förbannat arg när jag tänker på det

På de onödiga såren, den bortkastade tiden, energin du fick stjäla ifrån mig

Vill aldrig gå igenom det igen

Men jag vet ingen annan kärlek just nu

Vill uppleva, se, känna, älska och älskas igen...

Men vill inte uppleva följderna av det...

Och varje gång det drabbar mig blir jag lika förvånad

Över att gränsen mellan kärlek och smärta är så hårfin...

Och det skrämmer mig...

Gång på gång...

Funderade lite på hur många skumma relationer man egentligen har...

Jag menar det kan inte finnas en enda vuxen människa där ute som aldrig haft en underlig relation med nån av det motsatta könet...

Mötte en av mina underliga relationer på Uni idag, Ett sånt One night stand som ville vara mer än så.. Träffar honom på krogen då och då, springer därifrån men lyckas alltid på nåt sätt springa rätt i famnen på honom tillslut ändå... Hur kommer det sig? Varför springer jag in i honom hela tiden fast jag egentligen vill undvika honom? Det är ju liksom bara såååå typiskt!

Sen har vi Underlig relation No 2... Han som jag dejtat i typ 3 omgångar av nån anledning som jag inte ens förstår själv för jag vill inte ta i honom.. men nånstans i mig finns en liten plats som bryr sig ganska mycket om honom trots allt... Är det för att han brydde sig så mycket om mig? Varför är det så?? Varför dejtar man så??

O de där som aldrig blir nåt, eller de som blir allt men ändå ingenting... Eller de som bara får del av ens liv en natt och aldrig mer?! Eller de som man bara känner är nånting mer än bara att de är, men som man aldrig vågar säga nåt till...  Eller relationer där man snackar på nätet och sen träffas i verkliga livet och inser vilken idiotisk idé det var... Hur konstiga är inte sådnahär relationer egentligen??

Ne, mycket underligt försigår mellan könen...Helt klart!