Nu måste det vara slut på det här, orkar inte mer... Vill inte gå runt och frenetist sysselsätta mig hela dagarna för att slippa känna efter.. Är så trött på de här känslorna som rör sig i mig... Tomheten, ledsamheten, ensamheten, tröttheten, sömnlösheten, vakenlösheten, motivationslösheten....

Har ingen rätt att känna såhär... Det är inte okej, det är inte befogat på nåt plan... Jag har en familj som älskar och behöver mig,jag har inga problem med pengar, jag har jobb när jag behöver, jag har vänner att umgås med och som tycker om mig och som jag tycker om, jar är snart matte till en jättesöt liten kissekatt, jag har gjort mycket av det jag vill göra och jag är nu halvägs i min utbildning, jag har intressen, utmaningar för mig själv, har framtidsplaner, ambitioner och fan både styrka och vilja att nå mina mål...  Jag har en jäkla massa helt enkelt och massa bra saker...

Jag har verkligen det, finns nog mängder av folk därute som avundas mig... Och jag borde vara nöjd och glad...

Men ändå... Ändå tränger sig den här jäkla känslan alltid sig på... Alldeles för ofta... Har tröstätit för mycket sista tiden, gått upp FYRA jäkla kilo, måste må bra snart så jag inte får fetma eller nåt.. :P Har inte tränat mycket heller, har inte orkat ta mig i kragen och pallrat mig iväg... Vill inte ha det såhär, förstår inte varför... Vet inte vad det är som skapar det här, det borde ju inte vara såhär... Eller borde det??

Men nu har jag bestämt att det får vara nog, ska en gång för alla erövra den här skuggan... Ska besegra den igen, på riktigt, trycka ner den i det hörn där den hör hemma och aldrig låta den smyga upp på det där lömska sättet igen...